Hemska häxan blev en gullig favorit

Hemska häxan blev en gullig favorit

När små söta påskkärringar ringer på dörren öppnar vi glatt och bjuder dem på godis. Påskkärringen har gjort en lång resa sedan hon var en fruktad häxa.

Tron på häxor som flyger till Blåkulla har djupa rötter i vår historia. Redan på tidig medeltid trodde man att vissa kvinnor hade särskilda, ibland skrämmande, egenskaper.  Ordet häxa, från tyskans Hexe, betecknade en demon som uppträdde i kvinnogestalt.

Häxor och annan folklig vidskepelse bekämpades av kyrkan som inte accepterade sådant som störde deras monopol på tro och föreställningar. Även positiv klokskap som förmåga att lindra sjukdomar med örter och behandlingar kunde ses med oblida ögon. Djävulen låg ständigt på lur för att locka till sig anhängare, varnade kyrkan, som under perioder drev en oförsonlig jakt på häxor. Ibland i maskopi med upphetsade lokala opinioner. Under 1660- och 70-talen avrättades ungefär 300 kvinnor i Sverige sedan ”ögonvittnen” sett dem flyga iväg till djävulens gästabud på skärtorsdagen. Festen ägde rum på en gård som kallades för Blåkulla.

Gammalt påskkort

Påskkärringarna flög dit på allehanda farkoster som kunde vara käppar, kvastar, getter eller tjurar, enligt myten. Innan de åkte skulle farkosten smörjas och det skedde genom att de for genom skorstenen i det hus där de bodde. Under ropet ”far nu upp och ned och ända till helvetet” bar det iväg. Med på resan var mjölkharen som också hette bjäran eller puken. Mjölkharen var ett väsen som hade till uppgift att tjuvmjölka andras kor. För att inte någon där hemma skulle märka att påskkärringen var borta hade hon tillverkat en docka av halm och lagt den i sin säng. Den var så skickligt gjord att ingen kunde se skillnaden, berättas det.

Guds ord var ett säkert sätt att skydda sig mot häxorna, men också mer handfasta grepp. På påskdagen när påskkärringarna återvände från Blåkulla hände det att man sköt med gevär. Man tände också eldar för att skrämma dem. Traditionen lever vidare i form av valborgsmässobål och påsksmällare. Häxhysterin i Sverige nådde aldrig de hemska nivåer som drabbade andra delar av i Europa och 1779 togs dödsstraffet för häxeri bort ur lagstiftningen. Dagens påskkärringar har inte mycket med de fruktade häxorna att göra, kanske är det bara kvasten som är kvar. Det är osäkert när den ”moderna” påskkärringen föddes, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Ursprungligen var det ungdomar och vuxna som klädde ut sig till påskkärringar, men med tiden blev det mer av en barntradition.

Kommentarer