Hej då, macken!

Hej då, macken!

Det fanns en tid då bilisterna svängde in på bensinstationen och möttes av en herre i uniform som gjorde honnör, putsade vindrutan och kollade oljan. Och följde man med in i butiken kunde man bli erbjuden eleganta cocktailpinnar och ett paket cigarretter, eller varför inte en vackert designad tändare.

Kjell Eliasson minns när mackarna marknadsfördes med fina prylar till kunderna.
Kjell Eliasson minns när mackarna marknadsfördes med fina prylar till kunderna.

Ja, det var tider… Kjell Eliasson, 65 år, ser med saknad tillbaka på 50- och 60-talen. En oskuldsfull tid långt innan BP-skandaler och växthuseffekter, då bensinstationerna var vägarnas tempel där allt som smågrabbarna längtade efter fanns att få alldeles gratis.

Det bär hans hem i Forshaga norr om Karlstad vittnesbörd om. Där finns minnen från decennierna då ingen ifrågasatte bilismen, då kärran kunde dra två liter milen à 40 öre och då våra populäraste idrottsidoler i reklamkampanjer garanterade att full tank och välputsade tändstift var livet högsta lycka. Och då det var en självklarhet att en bilist rökte vid ratten.

Nafta var ett sovjetiskt bolag som levererade bensin till IC i slutet av 20-talet och början av 30-talet.
Nafta var ett sovjetiskt bolag som levererade bensin till IC i slutet av 20-talet och början av 30-talet.

I Kjell Eliassons villa är ett av rummen fullproppat med reklamartiklar, modellbilar, dekaler, möss- och nålmärken med anknytning till bensinstationer. Men blicken fastnar framför allt på en gul bensinpump från Koppartrans. Öppnar man luckan upptäcker man att Kjell använder den till att ha drycker i. Tankning som tankning…

– Samlandet började när jag var fem–sex år. Jag växte upp i Göteborg och det fanns många bensinstationer i närheten. De var det mest spännande vi visste. Jag och ett par kamrater cyklade runt och frågade artigt om det var något vi kunde få. Och det var det oftast: klistermärken och nyckelringar. Hade vi tur kunde vi få pennor, tygmärken, mynthållare eller nålmärken. Populärast var BPs nyckelringar, med en grön plastbricka med loggan på ena sidan och någon racerförare på den andra, C-G Hammarlund,  Joakim Bonnier och Stirling Moss bland andra. Jag har allihop utom en.

Kjell Eliassons samling doftar skön macknostalgi. Koppar- trans är hans favotitmärke.
Kjell Eliassons samling doftar skön macknostalgi. Koppartrans är hans favotitmärke.

Samlandet bland skolpojkarna var som en jakt.

– Ibland gick ryktet: Nu har de fått in massor av grejer på BP! Vi rusade dit men höll mycket noga reda på vilka som jobbade på stationen just då. Var det någon som nyligen hade gett oss något så väntade vi tills någon annan anställd stod bakom disken.

Som skolpojke lyckades Kjell få ihop så många bensinmärken att de fyllde två skokartonger.

– Men sedan tog intresset för flickor över och så småningom flyttade jag hemifrån. Skokartongerna fick stå kvar hemma hos mamma och pappa men när jag efter ett par år frågade efter dem visade det sig att mamma hade slängt dem. Vilken chock!

Koppartrans första station från 1954 i Göteborg är rena designdrömmen.
Koppartrans första station från 1954 i Göteborg är rena designdrömmen.

– Men för 19 år sedan, då min hustru Ewa och jag var på en samlarmässa, fick jag plötsligt ögonen på ett BP-märke med C-G Hammarlund. Känslan från pojkåren kom tillbaka omedelbart och intresset för bensinartiklar tog fart igen.

I dag är det väl knappast någon som får med sig en present från bensinstationen.

– Annat var det på 50- och 60-talen då bensinbranschen var både expansiv och mycket lönsam, säger Kjell.

Stamkunderna kunde till jul få ett elegant askfat eller en cigarettändare. Koppartrans slog på stort och anlitade greve Sigvard Bernadotte som designer av sin tändare som överlämnades i ett vackert etui.

Klassisk Koppartrans station i Kristinehamn.
Klassisk Koppartrans station i Kristinehamn.

– Koppartrans är min favorit, det är något med loggan som är så speciellt, säger Kjell och fingrar på sitt armbandsur med det gula K-et i form av ett vilddjur med flammande tunga mot svart botten.

– Nytillverkad för 198 kronor, ler han och konstaterar att han inte är ensam om att hålla de gamla bensinmärkena levande.

I dag, när man som bensinkund får sköta allting själv och ibland betala bensinen i förväg, är det intressant att studera ett internt dokument från Nynäs som Kjell har kommit över. Där uppmanas de manliga medarbetarna att vara ordentligt rakade och att bära bolagets uniform. Mössan med Nynäsmärket var pricken över i.

Leksaksbil från Standard som blev Esso 1939.
Leksaksbil från Standard som blev Esso 1939.

Nynäsbolaget charmade sina kunder med mottot ”leva livet leende” och skrev följande instruktioner till stationscheferna:

Visa villighet, artighet och vänlighet. Hälsa kunden med honnör och glöm inte att instruera Er personal att göra likadant. Låt kunden liksom känna att han är välkommen till stationen och om Ni kan, använd titel och namn, sådant uppskattar kunden. Använd en smidig försäljningsteknik och säg: ”Får jag fylla full tank bensin?”.

Visa att ni behärskar Ert yrke. Gör påpekanden som kan vara av intresse för kunden; tänk dock på att kunden för det mesta har rätt. Undvik att kunden får vänta på Er. Ni skall alltid vänta på honom. Ett litet ord på vägen som ”Välkommen åter” gör aldrig skada. ”Lycka till på resan” är ett uttryck som är lämpligt till bilar med främmande registreringsnummer.

Pump från 1950, långt innan BP blev skandalbolaget som orsakade oljekatastrof i Mexikanska golfen.
Pump från 1950, långt innan BP blev skandalbolaget som orsakade oljekatastrof i Mexikanska golfen.

Nynäspersonalen instruerades noggrant i konsten att rengöra rutorna, först med fuktig svamp och sedan med ett rent sämskskinn. Därefter gällde luftning av däck.

I sitt eget museum med tusentals minnen från bensinbranschens guldår kan Kjell Eliasson minnas en tid då bil­ägaren blev omhuldad och hedrad, då han med pepitarutig störtkruka och snuggan i mungipan rattade sin Hillman med gott samvete.

– I dag får man inte ens ett klistermärke när man tankar, säger han. Men å andra sidan har jag fullt upp med att samla på det som fanns då. Jag har något från alla bensinföretag som har verkat i Sverige, men en sådan här samling blir aldrig komplett och det ju är det som är det roliga. Finns det förresten någon som har några grejer från Murco? 

Texacomärken som delades ut till kunderna.
Texacomärken som delades ut till kunderna.

Mackar vi minns

Krooks Petroleum, 1896–1951
Texaco, 1921–1947
BP, 1922–1993
Pratts, 1910–1931
Nafta-Syndikatet KF, 1929–1937
IC, 1926–1969
Nynäs, 1931–1981
Gulf, 1937–1983
Esso, 1939–1987
OK, 1945–1999
Caltex, 1947–1967Koppartrans, 1953–1964
Mobil, 1955–1985
Fina, 1955–1984
Murco, 1961–1975
Texaco, 1967–1995
Q8, 1983–1999

Den välkända Gulfloggan.
Den välkända Gulfloggan.

Detta är Kjell Eliasson

Namn: Kjell Eliasson.
Ålder: 65.
Yrke: Personalchef på Munkfors kommun.
Familj: Hustrun Ewa, tre barn och ett barnbarn.
Bor: I villa i Forshaga.
Samlar: Bensinstationskuriosa.
Drömmer om: Att hitta BPs nyckelring med foto av racerföraren Esso Gunnarsson.
Övrigt: Gav ut Mackboken tillsammans med hustrun Ewa 2003.

Fin leksaksbil från Texaco.
Fin leksaksbil från Texaco.