Hans-Olofs långa liv med bilar: Det började med en ratt på trehjulingen

Hans-Olofs långa liv med bilar: Det började med en ratt på trehjulingen

Hans-Olof Holmgren har älskat bilar sedan barnsben och fick hänga med pappa och köra redan som ung grabb. – Polisen sa: Ta åtminstone av dig skolmössan, berättar Hans-Olof och skrattar.

Bilar och bilminnen är populärt bland Minnenas Journals läsare. Det har ni märkt de senaste numren när flera entusiaster berättat om sina fyrhjuliga favoriter. Hans-Olof Holmgren klår nog de flesta, förstås. Han har samlat sina minnen och stora kunskaper i ett späckat manus och när Minnenas Journal kommer på besök får vi en rolig förmiddag i köket.
– Min första trehjuling skulle ha en ratt, det önskade jag mig bestämt, säger han. Jag ville leka bil redan då.

DÅ. Första trehjulingen hade ratt.

Det första riktiga bilminnet är från ungefär samma tid i slutet av 30-talet då familjen ägde en Opel Super Six 1937. Bakpå bilen gjorde Hans-Olofs pappa reklam för flygdagar på Rommehed utanför Borlänge. Familjen bodde vid den tiden i Falun. Hans-Olofs pappa var säljare och reste mycket. Hans-Olof fick hänga med.
– Vi hade då en Chevrolet 1936 och den fick jag hjälpa till att styra, säger Hans-Olof. Däremot fick jag en livslång aversion mot Ford eftersom den inte gick att ”låtsasstyra” när bilen stod stilla. Då slog nämligen ofta rattlåset till. På 10-årsdagen fick Hans-Olof en leksaksbil i present. Denna Volvo PV 444 kostade avsevärda 9,50 kronor. Den fanns ännu inte att köpa som ”riktig” bil. Först 1947 kom produktionen igång och gissa vad Hans-Olof jublade när pappa fick just en splitterny Volvo PV 444 som tjänstebil 1949.
– Vid den här tiden var nya bilar och särskilt en ny svensk bil något speciellt, minns Hans-Olof. När vi stannade på en parkering flockades nyfikna människor omkring oss. PV 444 och efterföljaren 544 tillverkades i 440 000 exemplar mot planerade 8 000! Hans-Olof fick med åren köra själv när pappa var ute och gjorde affärer och han gillade livet på vägarna.
– Just att köra har alltid varit min grej, inte att meka och bygga, säger han.

FICK STYRA. Pappas Chevrolet från 1936 fick Hans-Olof styra ibland, här vid bilen med en kompis.

Du var ung och körde utan körkort. Hur gick det?
– Ingen brydde sig så mycket om körkort på den tiden. Men en gång blev jag stoppad och fick uppge min ålder, 16 år, för polisen. Det blev inget straff, men polisen gav ett råd: Ta åtminstone av dig skolmössan! Det var den som avslöjade mig.
– Som 13-åring sommarbodde jag hos en kompis familj och dagligen hämtade vi mjölk hos en närbelägen gård. Då fick vi köra familjens DKW fram och tillbaka. Det var ringa trafik så det gick bra. Den skoltrötte ynglingen Hans-Olof valde den militära banan och körde stridsvagn som 17-åring vid en volontärskola i Enköping. En skakande upplevelse i trångt utrymme, med vrålande hästkrafter och lukten av bränd olja.
– Men man vande sig och det bästa med militären var ju att man fick ta körkort redan vid 17 års ålder och dessutom gratis. Det var viktigt för körkort var en stor kostnad redan då, säger Hans-Olof och visar upp den värdefulla ”lappen” som han sparat. Efter tre år i det militära nappade Hans-Olof på en annons och blev konsulent på Stockholms Sparbank. Karriären i bankvärlden fortsatte med en rad olika uppdrag, de sista åren i Sparbankernas Fastighetsbyrå. Och oräkneliga mil har det blivit, både i tjänsten och privat.
– Jag har kört många bilmärken, säger Hans-Olof, och börjar räkna: Volvo, Simca, Volkswagen, Renault…

På 60-talet bytte Hans-Olof jobb till Örebro Sparbank och fick ofta köra chefens Mercedes-Benz 220 S av 50-talsmodell, chefen var inte road av bilkörning. På 70-talet inledde Hans-Olof ett eget förhållande till denna slitstarka och eleganta bil. Det håller än.
– Hustrun och jag provkörde en begagnad Mercedes-Benz och föll för den. Det har blivit 13 Mercor genom åren. År 1984 köpte Hans-Olof sin första veteranbil, en Mercedes-Benz (såklart) 220 SE av 1959 års modell.
– Det var en härlig känsla när jag körde hem den gamla bilen. Vi besökte veteranbilsträffar och fick många uppskattande ord.

FÖRSTA BILMINNET. En Opel Super Six 1937. Här med mormor vid bilen.

Även idag står det en Mercedes i garaget hemma i Flen. En herrgårdsvagn från 2010 som Hans-Olof dock inte kör längre eftersom han har fått problem med benen.
– Det var lika bra att sluta helt och inte riskera att man ställde till med en olycka. Men det är svårt, ungefär som att sluta röka. Det är lätt att åka dit igen. Men intresset håller i sig och han utnyttjar flitigt sitt digra arkiv med närmare 700 bilder och en mängd artiklar som han skrivit till facktidningar. I Verkstadstidningen berättar han sedan 15 år i varje nummer om en bilmodell.

Alla dessa mil – har det gått riktigt snett någon gång?
– Nja, jag parkerade fel utanför en polisstation i Linköping och fick en P-bot på 35 kronor. Värre incidenter har jag klarat mig undan. Om Hans-Olofs manus ges ut återstår att se, men det är en fin blandning av personliga minnen och läsvärd trafikhistoria.

FÖRSTA EGNA BILEN. Stolt körde Hans-Olof en Volvo PV 51 1937.

Militär och bankman
Namn: Hans-Olof Holmgren, 82 år.
Bor: Flen.
Familj: Hustrun Margret, en dotter, två barnbarn.
Arbetar: Pensionär efter ett långt yrkesliv som bankman i olika roller.
Hobby: Bilar och bilism, skriver fortfarande artiklar i Verkstadstidningen och andra publikationer.
Aktuell: Med bokmanuset Bilar och trafik efter andra världskriget. Är du intresserad kan du kontakta Hans-Olof på telefon 070-830 13 24.