Fridolf Rhudin kunde konsten att roa med hjärtat

Fridolf Rhudin kunde konsten att roa med hjärtat

Replikföringen, värmländskan, blicken. Den skojfriske skräddaren från Munkfors, Fridolf Rhudin, fick folk att vrida sig av skratt bara han öppnade munnen. Blixtsnabbt blev han 30-talets mest älskade och högst betalde aktör. Men framgången hade en baksida…

Jag e… vovve här… jag är hund här, hos herrskapet Gustafsson. Husse och matte, dom är på Oscarsteatern, dom”.
Det är väl denna inledning ur monologen Den ensamma hunden som vi förknippar mest med Fridolf Rhudin. Den skrevs av kåsören Kar de Mumma till nyårsrevyn på Södra Teatern 1931. En dam skrattade käken ur led under föreställningen och fick föras till läkare. Publiksuccén var ett faktum.
– Fridolf Rhudin hade en replikföring som saknar motstycke. Han gjorde allt på känsla och med den värmländska dialekten blev det något alldeles speciellt, säger Owe ”Clapson” Carlsson.
Owe har ett eget museum till minne av Fridolf Rhudin. Det ligger förstås i Munkfors, där artisten föddes 1895.
Owe har samlat foton, filmaffischer och föremål som har anknytning till den helt självlärde skådespelaren som blev en av de högst avlönade i branschen, men som dog alltför tidigt.

Fridolf Rhudin gjorde succé i filmen Kronans kavaljerer från 1930.
Fridolf Rhudin gjorde succé i filmen Kronans kavaljerer från 1930.

Fridolf Rhudins far Olof hade sitt skrädderi i en stor villa i utkanten av samhället. Fridolf såg det som självklart att han skulle fortsätta familjens yrkestradition och gav sig som ung ut på gesällvandringar till Kristiania (nuvarande Oslo) och Köpenhamn. I flera år satt han sedan med korslagda ben hemma på skräddarbordet och sydde och lappade kläder åt folk.
I Munkfors fanns en livlig verksamhet med föreläsningar, studiecirklar, sång och musik och inte minst amatörteater. Här lärde sig Fridolf att på ett naturligt sätt möta en publik. Och hans far och farfar predikade i missionshuset på söndagarna. Av dem lärde han sig hur det går till att kliva fram och ta greppet om åhörarna.

Fridolf körde helst amerikanska bilar.
Fridolf körde helst amerikanska bilar.

Fridolf kom tidigt med i Munkforsamatörerna, som turnerade i bygderna med sina pjäser och lustspel. Som tonåring hade han inga större roller, men han slipade oförtrutet på skådespelartekniken.
Till detta kom att familjens hem alltid stod öppet för luffare och andra rotlösa existenser. ”Allt löst folk ska till Rhudins” blev ett talesätt i bygden. Det berättades historier och skojades väldeliga och Fridolf lärde sig att lägga orden så att det blev roligt.
Vid ett gästspel i Kristinehamn kom Fridolf i kontakt med en lokalredaktör vid namn Gustaf Edgren som hade börjat regissera film. 1922, då Fridolf var 27 år, fick han en roll i filmen Fröken på Björneborg. Hans insats var obetydlig, men hans mimik gjorde stort intryck och han utnyttjade skickligt sitt underbett för att få fram komiska poänger.
Dessutom hade han sitt typiska sätt att tala, lite gammaldags högtidligt. Uttryck som ”man torde kunna påstå att” blev lustiga i ett folkligt och enkelt sammanhang. Han körde sin egen stil, många gånger utanför manus.
Ett engagemang hos revykungen Ernst Rolf höll dock på att sluta illa. Fridolf var missnöjd med den mycket blygsamma roll han hade fått och kunde inte låta bli att reta den hetsige revykungen. Fridolf visste exakt vilka knappar han skulle trycka på:
”Akta dig så att de inte börjar kalla dig Ragnar Johansson igen”, sa han, och den lättretade revykungen morrade.Vid den här tiden hade Ernst Rolf gjort den känslosamma sången Barndomshemmet till en landsplåga. Alla hade hört den till leda, men Ernst Rolf älskade att sjunga den.

Tillsammans med goda vänner framför familjen Rhudins hus. Fridolf längst till höger.
Tillsammans med goda vänner framför familjen Rhudins hus. Fridolf längst till höger.

”Förresten, den där Barndomshemmet kan du väl sjunga i kväll, den är det väl ingens som hört”, fnissade Fridolf försmädligt. Mer behövdes inte för att Ernst Rolf skulle kasta ut honom. Fridolf återvände hem till Munkfors och skräddarbordet. Han trodde att han gjort sitt i teaterbranschen. Men han anade inte att han bara stod i början av sin karriär. Hans första filmer var stumma, men när ljudfilmen kom slog han ifrån sig. ”Till talfilmen går jag icke”, slog han fast. Han ansåg nämligen att hans röst och dialekt inte lämpade sig för inspelning. 1929 var det dock dags. Gustaf Edgren hade flyttat till Stockholm och blivit ett betydande namn som regissör. I filmen Konstgjorda Svensson det året hördes Fridolfs röst för första gången och hans popularitet blev ännu större.
– Egentligen var det ingen riktig ljudfilm. Dialogen spelades in på skivor som spelades upp samtidigt med filmen på biograferna, men den räknas trots allt som ljudfilm, säger Owe Clapson.
I den vevan blev Fridolf Rhudin stockholmare. Han träffade balettflickan Anna-Greta och de gifte sig 1928. Alla varnade henne för Fridolf som var mycket förtjust i att flörta och han hade flera barn ”på bygden”, som man sa.
Owe Clapson berättar att han känner till fyra, kanske fem barn.
– Men det kan ha varit ännu fler, säger han. Fridolf var ju en stor charmör. Trots att han var mycket barnkär hade han aldrig någon kontakt med sin barn. Mammorna gifte sig senare och barnen fick nya pappor.

Skepp Ohoj, Fridolfs succéfilm 1931.
Skepp Ohoj, Fridolfs succéfilm 1931.

– För några år sedan kom en av sönerna hit till museet och ville veta mer om sin far. Han var mycket lik Fridolf, hakpartiet var exakt detsamma. Han var stolt över att vara son till Fridolf, men han hade ju aldrig kunnat prata om det. På den tiden var det skamligt att vara så kallad oäkting, även om fadern var älskad av hela svenska folket.
Anna-Greta hade en dotter när Fridolf och hon gifte sig, men hon och Fridolf fick inga egna barn.
Fridolf hade då sju år kvar att leva – en mycket intensiv tid. Han filmade, spelade teater och turnerade om vartannat. Det gick dygnet runt och det slet hårt på ”hela Sveriges rolige Fridolf”, och beundrarna flockades ständigt omkring honom.
För att orka med pressen tog han alkoholen till hjälp. En äldre skådespelerska har berättat om hur hon en mycket tidig morgon klev in i Fridolfs loge, och där satt han med en stor konjak i framför sig. Han såg skamsen ut när han blev påkommen men svepte glaset innan han gick ut för att göra dagens första filmscen.
Fridolf och Anna-Greta bosatte sig först i en etta på Söder, senare i en liten villa i Nockeby.
Men när filmkarriären tog fart påpekade Gustaf Edgren att de borde bo ståndsmässigt, så Fridolf köpte en stor villa i Djursholm.
– Men bäst trivdes han bland gamla vänner hemma i Munkfors. Han återvände ofta dit och gick runt i stugorna och pratade med gubbar och gummor. De berättade historier för honom och han för dem. På jularna skickade han alltid en julklapp.

Konstgjorda Svensson var Fridolfs första ljudfilm.
Konstgjorda Svensson var Fridolfs första ljudfilm.

När han närmade sig fyrtioårsåldern var han den högst betalda skådespelaren i Sverige. Han fick i dagens penningvärde 1,4 miljoner för rollen i Simon i Backabo, kanske en månads arbete.
– Dubbelt så mycket som Gösta Ekman d ä, säger Owe Clapson.
Detta blev Fridolf Rhudins sista film. Han drabbades av nervfeber i benen vintern 1935 och lades in på Röda Korsets sjukhus. Hjärnhinneinflammation tillstötte och han avled den 6 mars, endast 39 år gammal.
Dödsfallet utlöste snudd på landssorg. När kistan fördes från Engelbrektskyrkan till Stockholms Central följde 50 000 stockholmare hans sista resa. Och under färden genom landet hem till Munkfors stod folk utefter järnvägen och tog av sig mössorna och bugade i vördnad.
1985 började Owe Clapson skapa sitt museum över den store komikern och artisten som alltid var sig själv. Owe har bland annat hittat en väst som Fridolf sydde till SF-journalens regissör Gunnar Skoglund och ett bord som han snickrade ihop. Båda fina hantverk.
Men framför allt vittnar museet om en godmodig humorist med hjärtat på rätta stället.
– En gammal dam som kom hit för att titta berättade att hon i barndomen brukade åka tåg förbi Fridolf Rhudins villa. ”När vi satt i kupén och såg huset kunde vi aldrig låta bli att skratta”, sa hon. ”Så rolig var han”.

Falska miljonären med Zarah Leander.
Falska miljonären med Zarah Leander.

Fridolf Rhudin dog alldeles för ung
Yrke: Skräddare och skådespelare.
Född: I Munkfors 1895.
Död: I Stockholm 1935.
Bosatt: I villa i Djursholm.
Familj: Hustrun Anna-Greta (1900–1996).
Filmdebut: Mästerman 1920.
Största succéer: Filmen Pojkarna på Storholmen och grammofon-skivan Waxholm Ettan.
Hobbies: Jakt, fiske och bilar. Höll sig alltid med amerikanare, Chevrolet, Buick och Studebaker.

1923 var det stumfilm som gällde. Här Närkingarna med Greta Erholm.
1923 var det stumfilm som gällde. Här Närkingarna med Greta Erholm.

Fridolf Rhudins filmer

1920 Mästerman
1920 Carolina Rediviva
1921 Värmlänningarna
1922 Fröken på Björneborg
1923 Närkingarna
1924 Flickan från Paradiset,Folket i Simlångsdalen
1925 För hemmet och flickan, Styrman Karlssons flammor
1926 Hon, han och Andersson, Den sorglustige barberaren (Danmark)
1927 Harry Persson – Bud Gorman, Spökbaronen
1928 Svarte Rudolf
1929 Finurliga Fridolf, Konstgjorda Svensson
1930 Kronans kavaljerer
1931 Falska miljonären, Fröken, ni liknar Greta Garbo!, Skepp ohoj!
1932 Muntra musikanter, Pojkarna på Storholmen
1932 1933 Fridolf i lejonkulan, Hemliga Svensson
1934 Simon i Backabo

Kommentarer