Fokuset skulle vara på melodin – därför sjöng han alla bidragen själv

Fokuset skulle vara på melodin – därför sjöng han alla bidragen själv

Är det någon som begriper reglerna kring Melodifestivalen? Lördag efter lördag med olika jurygrupper, andra chansen och Gud vet vad. Nä, nog var det enklare förr!

Jodå, visst är det kul att Melodifestivalen förnyat sig de senaste åren. Men det får väl vara någon måtta.
En lördagskväll med den svenska finalen och en med den stora Europafinalen var fullt tillräckligt. Nu är det utkavlat till sex (!) lördagskvällar i Sverige och sedan följer semifinaler och final i Europa.
Dagens svaga melodier håller bara för att framföras (högst) några gånger och det hjälper inte med alla dansare, vattenkanoner och glasburar som hissas och krossas.

Och reglerna, hjälp! Det har blivit så invecklat i den svenska uttagningen att Svenska Dagbladet kallade in matematikprofessorn Svante Linusson för att förklara för läsarna. Förr kunde finalen avgöras genom att trevliga jurygrupper från Luleå till Malmö röstade. Nu är det tittarröster och utländska jurygrupper och Gud vet allt.

Trots (eller på grund av) all denna mobilisering av teknik och regelverk så blir det pannkaka av alltihop. Tittarna lurades flera gånger i år att rösta på fel låt och inte har mastodontarrangemanget lyckats få fram en svensk vinnare i Europafinalen.
Tvärtom, det går bara sämre och sämre. I fjol stöp Anna Bergendahl redan i Europatävlingens semifinal. Är det förresten någon som minns hur hennes melodi låter?

Nej, tacka vet jag gamla tiders tävlingar. Kan det bli enklare och stilfullare än 1965 då operasångaren Ingvar Wixell sjöng alla de sex bidragen för att juryn skulle fokusera på melodierna, inte på artisterna. Vinnarlåten Annorstädes vals väckte jubel vid Europafinalen i Neapel. De operakunniga italienarna förstod att uppskatta Wixells mörka baryton och en intern omröstning i den orkester som ackompanjerade alla bidragen gav segern till Wixell. Tyvärr blev han bara tia i tävlingen men melodin lever. Jag sjunger fortfarande Annorstädes vals i duschen. Det låter underbart.

De två lördagskvällarna när den svenska och den europeiska finalen avgjordes var höjdare i min barndom på 1960-talet. Familjens TV-kväll förgylldes med dåtida lyxmat som grillad kyckling, räkor och pain riche. Fast det sista kunde vi inte uttala, så det blev ”pennricke” i stället.

Även förr fanns det genant dåliga bidrag, men klassen på musik och artister var allmänt skyhög jämfört med i dag. Titta bara här bredvid på min tio-i-topp-lista över svenska vinnarlåtar genom åren.
Artisterna kunde då inte helt gömma sig bakom blixtar och dunder. Det krävdes en personlig karisma för att de skulle beröra oss som satt framför TV-rutan. Men man behövde inte vara halvnaken för att slå i Sverige eller i Europa.

När Sandie Shaw vann 1967 för England med Puppet on a string räckte det med att hon tog av sig skorna och uppträdde barfota. När ABBA vann 1974 var de draperade från topp till tå och visade inte en gnutta hud.
Förr fanns det till och med alternativa Melodifestivaler. Så var det 1975 när den progressiva musikrörelsen arrangerade ett alternativ till Europafinalen som det året gick i Sverige. Doin’ the omoralisk schlagerfestival sjöng Nationalteatern och retade upp det etablerade musik-Sverige.

Frågan är om inte en alternativ musikfest hade behövts ännu mer i dag som kontrast till den resande tingel-tangelföreställning som Melodifestivalen utvecklats till.
Snart är det kanske rentav dags för festivalbasen Christer Björkman att kalla in en ny Ingvar Wixell.

Torbjörns tio-i-topp-lista med svenska vinnare

1. Ingvar Wixell, 1965: Annorstädes vals. Tidlöst fin melodi som hade vunnit även om Wixell haft fler än sig själv att konkurrera med i den svenska uttagningen.

Tog europa med storm. ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton 1974 med låten Waterloo.
Tog europa med storm. ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton 1974 med låten Waterloo.

2. ABBA, 1974: Waterloo. ”En vinnarlåt ska fastna direkt och visslas av springpojkarna på jobbet”, var min fars segerrecept där hemma framför TV-n. ABBA hade nog lyssnat på honom.

Siw Malmkvist 1959
Siw Malmkvist 1959

3. Siw Malmkvist, 1959: Augustin. Rolig melodi som textförfattaren Åke Gerhard döpte efter en profil hemma vid Höga kusten. Siwans genombrott som artist, även om Brita Borg fick sjunga låten i Europafinalen!

4. Ted Gärdestad, 1979: Satellit. Han blåste in som en frisk fläkt i musikbranschen och alla föll för honom och hans pojkcharmiga låtar. Sedan tappade Ted fotfästet i livet och gick bort alldeles för tidigt.

5. Lill Lindfors, Svante Thuresson, 1966: Nygammal vals. ”Tjong i medaljongen”, sjöng duon i en låt som delade nationen i för eller emot. Högklassigt, svängigt och originellt.

6. Björn Skifs, 1978: Det blir alltid värre framåt natten. Björn Skifs var lika bra då som nu, han verkar helt oanfrätt av tidens tand. Den dramatiska titeln var säkert ett verk av textförfattaren Peter Himmelstrand, en briljant journalist och ordvrängare.

7. Sound of music, 1987: Alexandra. Hockeyfrillans underbara decennium fick ett ansikte när Angelique Widengren, Peter och Nanne Grönvall tog hem spelet med en låt som kanske inte var lika fräsig som frisyrerna.

8. Malta, 1973: Sommaren som aldrig säger nej. Textförfattaren Lars Forssell vågade sig på lite mjuksex i formuleringen ”dina bröst är som svalor som häckar”. Clabbe af Geijerstam och Göran Fristorp fick sjunga den gulligaste textraden genom tiderna.

9. Claes-Göran Hederström, 1968: Det börjar likna kärlek, banne mig. Melodislingan precis före refrängen är riktigt maffig och texten andas en tidig feminism när Claes-Göran avstår sin pangpangfilm till förmån för tjejens snyftare.

10. Family Four, 1972: Härliga sommardag. Låten tillhör absolut inte de mest minnesvärda, men det är något visst med gruppen som segersjöng om vintern 1971 och om sommaren 1972. Svenskarna älskar vädret!

Minnenas Journal

Köp Livet på landet förr

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *