Flickan med sagolik röst

Flickan med sagolik röst
Snövits röst. Tatiana Angelini fick mycket beröm för sin sång­insats i filmen.
Snövits röst. Tatiana Angelini fick mycket beröm för sin sång­insats i filmen.

Tatiana Angelini (1923–2006) hade en dramatisk familjebakgrund. Hennes far Michail Scheremetiew, född 1870, var son till en rysk storfurste. Vid revolutionen 1917 flydde han till Sverige, gömd på en kolbåt. Det sägs att han använde sin mors efternamn Angelini för att dölja sin verkliga identitet. Han hade träffat en svensk kvinna i Moskva som var änka efter en stupad rysk officer. Paret gifte sig i Sverige och Michail började arbeta som sångpedagog.

Även dottern Tatiana visade sig vara musikaliskt begåvad. Hon hade en underskön sångröst och blev barnstjärna sedan hon i femårsåldern medverkat i Barnens brevlåda på radio. Som 12-åring stod hon på scen i Queens Hall i London och tog emot publikens ovationer. 1938, då hon var 14 år, erbjöds hon att göra Snövits svenska röst i Walt Disneys tecknade film Snövit och de sju dvärgarna. Den kräsne Disney sa offentligt att hon gjort den bästa versionen av Snövit. Det blev mycket uppståndelse kring Tatiana Angelini efter detta och hon for runt i folkparkerna. Hon skulle återkomma till Disney 1950 då hon gjorde den svenska rösten till Askungen på skiva.

På 40-talet kunde man också se henne på bio i några mindre roller: som refrängsångerska i En trallande jänta och som roulettespelande dam i Sjätte skottet. Hon studerade sång utomlands och startade en karriär i USA med turnéer och en egen radioserie med barnvisor. 1946, då hon var 23 år, var hon med den stora stjärnan Edvard Persson på en bejublad turné i svenskbygderna. 1952 gifte hon sig med konstnären Einar Jolin med vilken hon fick döttrarna Michaela och Angelina. Hon sjöng nu både visor och romanser, fortsatte framträda på världsscenerna och gjorde många skivinspelningar både i Sverige och USA. På 70-talet kom hennes sista skiva, där hon tillsammans med tenoren Nicolai Gedda sjöng sånger av den ryske kompositören Modest Mussorgskij.

1976 gick Einar Jolin bort och tre år senare kom hennes bok om honom: Tatiana om Einar.Hon flyttade därefter till New York och gifte sig med den amerikanske stjärnreportern Charles Collingwood. Efter hans död kom hon hem till Sverige igen 1990. De sista åren bodde hon på Dalagatan i Stockholm, granne och god vän med en annan svenska med sagoanknytning – Astrid Lindgren.