Fika, farmor och te!

IMG_6488om
Farmor-selfien är den bästa selfien!

Om det är någonting som jag ser fram emot så är det att få komma hem till min farmor. Att få krypa upp i hennes soffa med en kopp te, stirra ut mot havet tillsammans med henne och prata om livet, stunder, döden och drömmar.

Min farmor föddes ute i Roslagen under 1920-talet. Nära till naturen, havet och de stora träden. Hon bodde hos sin farmor Hulda och farfar Johan. Hennes farfar hade varit kapten, seglat över haven och sett många länder. Farmor berättade att han och hans besättning ska ha blivit jagade av en folkmassa i Indien, eftersom de hade förolämpat sina värdar genom att inte ta av sig sina skor. 1800-talets Indien. Hur såg det ut i ett par roslagsögon? När farmor växte upp hade han dock förlorat mycket av sitt minne på grund av en hjärninflammation. Minnet kom endast tillbaka under hypnos eller när bagaren i byn kom förbi med lite öl.

Inte så konstigt att min farmor drömde om att bli upptäcksresande. Men när hon växte upp så började hon förstå att mycket redan var upptäckt (typiskt).

Hon fortsätter att berätta om 1930-talets Sverige, sett ur ett par unga ögon. Om de små konstnärskretsarna, kärlekskranka karlar, de trånga festerna i Gamla stan och tedanserna.IMG_6474om

IMG_6461
En frivolitet som farmor gjort för länge sedan.

Farmors ögon skrattar när hon tänker tillbaka på sina ungdomsår. Hur hon for till Stockholm, arbetade på ateljéer och pluggade på Konstfack. Hon drömde om att resa till Paris och leva där som en fattig konstnär. 

Sen visar hon mig knapplådan i byrån. En samling av hundratals knappar som min gammelfarmor Annie sparat ihop. Under åren har min farmor använt den när hon har sytt och nu ligger den organiserad och knappt rörd sen Annie lämnade den för 64 år sedan. Nostalgiskt pyssel och handarbete. Där i ligger även en frivolitet, som farmor en gång skapat. Hennes farmor Hulda tyckte att hon skulle lära sig det när hon växte upp. Jag ser på den vackra spetsen med fascination, något sånt här fick jag aldrig lära mig. För mig ser det ut som utsökt spets, ett omöjligt arbete.

Sen sätter vi oss ner och pratar om vad som är roligt på tv, om snöslasket och den kommande våren. Och jag känner att det är så stort att få lyssna. Att få höra henne berätta och lära känna henne vid sidan av släktkalas och middagar. Att få tänka högt tillsammans med henne, skratta ihop och ha stunder av tystnad i soffan. Att få möta henne och känna en sådan enorm gemenskap.

 

SCAN0394rätt
Kortet är taget under 1950-talet. I mitten sitter min farmor och farfar. Farfar håller i min pappa och farmor i hans lillebror.