Ewa Rudling har porträtterat 1900-talets storheter

Ewa Rudling har porträtterat 1900-talets storheter

Hon har dansat med Frank Zappa, umgåtts med Andy Warhol och ätit ugnspannkaka med Olof Palme. Fotografen och författaren Ewa Rudling har porträtterat 1900-talets stora ikoner och levt, minst sagt, ett äventyrligt liv.

En röst ekar ut i korridoren. I ett rum fullt med konst sitter Ewa i kimono och talar franska i mobilen.
– Jag var i Paris förra veckan och medverkade i en Andy Warhol utställning på Musée d’Art Modern i Paris, förklarar Ewa när hon lagt på luren.
Andy Warhol är en av många ikoner som har fångats av hennes varsamma blick under de senaste femtio åren. Rockstjärnor, presidenter, kungafamiljer och författare, har ställt sig framför kameran för att bli porträtterade.

Ville bli sjöman

– De största stjärnorna är ofta de mest fantasifulla. Frank Zappa drog upp mig på scenen. Jag blev en del av showen, kunde inte låta bli att dansa och följde med på flera konserter. Kameran har gått varm sedan 1960-talet. Men vägen till att bli fotograf har varit snårig. Som barn ville Ewa bli sjöman för att se sig om i världen och komma bort ifrån sin nervklena mor och våldsamme bror.
– Jag var 6 år när mina föräldrar skildes. På den tiden fick modern behålla barnen. För att få träffa mig, brukade pappa bjuda på middag på Den Gyldene Freden i Gamla Stan, där han hade stambord bredvid min inspirerande målarmorbror Per Månsson och hans kompis Evert Taube.

”För att inte få värmeslag när jag målade i Rom fick jag tipset om att stå med fötterna i Tibern.” Fotot är taget 1957.
”För att inte få värmeslag när jag målade i Rom fick jag tipset om att stå med fötterna i Tibern.” Fotot är taget 1957.

Rymde hemifrån

Det var konsten som blev hennes flykt från det mardrömslika barndomshemmet.
– År 1945 kom flyktingfamiljen Steinberg från Auschwitz och bodde hos oss i ett år.
– När jag såg dottern Judy gå till Konstfack med sitt ritblock under armen, började jag drömma om att själv bli konstnär.
Drömmen skulle snart bli sann. När Ewa fyllt 15 år rymde hon hemifrån.
– Jag gick till det enda stället som jag kände till, Dramatens konditori Nybrohof. Där satt jag med tårar som trillade ner i chokladen.

Skådespelarna Elliot Gould och Donald Sutherland slappnar av under filmfestivalen i Cannes. De medverkade båda i den kultförklarade filmen M*A*S*H från 1970.
Skådespelarna Elliot Gould och Donald Sutherland slappnar av under filmfestivalen i Cannes. De medverkade båda i den kultförklarade filmen M*A*S*H från 1970.

Liftade ut i Europa

En man upptäckte den sorgsna flickan. Han frågade hur det var fatt, lyssnade på hennes berättelse och erbjöd sin hjälp. Det var Ture Gabriel Oxenstierna.
– Du kan få bo hos mig. Jag har ett extra rum, sa han och tog hand om mig tills det ordnade upp sig. Mormor sa: ”Gift dig med greven! Då får du det bra.”
– Mormor måste ha fått fnatt, tänkte jag. Han var 30 år, en gubbe! Men vi blev vänner för livet.
Med hjälp av Ture Gabriel och Astrid Sampe fick Ewa börja på Konstfack trots att hon var för ung. Och det tog det inte lång tid förrän världen öppnade sig för hennes fötter.
– Rektorn Åke Stavenov uppmanade oss att resa och se konstens huvudstäder; Paris, Rom, London, Madrid. Jag hade inga pengar, så jag började lifta ut i Europa.

– Salvador Dalí var rätt besvärlig, han vägrade först att sitta i ljuset och sa ”Dalí sätter sig där Dalí vill”, men när jag hotade med att gå min väg, gjorde han som jag sa.
– Salvador Dalí var rätt besvärlig, han vägrade först att sitta i ljuset och sa ”Dalí sätter sig där Dalí vill”, men när jag hotade med att gå min väg, gjorde han som jag sa.

Trivdes aldrig som modell

Ewa hade tänkt besöka en ny stad varje sommar, men blev kvar i Rom i sju år. I början bodde hon billigt bland nunnorna i Santa Maria Maggiore klostret. Hon åt bullar och drack av det klara vattnet i fontänerna. Men snart blev hon upptäckt av Roms främsta modehus.
– De sydde upp kollektioner åt mig. Det klarade hyran.
Men Ewa trivdes aldrig i rollen som mannekäng och modell.
– Jag gillade inte att vara ett objekt. Det var inget skapande; att gå fram och tillbaka inför kritiska societetsdamer.
Istället tittade hon uppmärksamt på hur fotograferna arbetade.
– Jag tyckte ofta att man skulle kunna förbättra bilden. Kom med förslag till fotografen och stylade om. Samtidigt fortsatte Ewa att måla och fick värdefulla vänner i den italienska konstvärlden.
– Som ung flicka, utan förkläde, hade jag hade alltid en svans unga män efter mig och sportbilarna stod i kö utanför min port. Så blev jag kär. Antonino di Serracapriola var charmig och stilig och hade en härlig humor. Han bodde i en gammal riddarborg. När jag hälsade på, sov jag i ett tornrum med underbara takmålningar. Det var som en saga.

I maj 1968 då studentrevolten tog fart i Paris började Ewa fotografera. Hennes bilder väckte stor uppmärksamhet.
I maj 1968 då studentrevolten tog fart i Paris började Ewa fotografera. Hennes bilder väckte stor uppmärksamhet.

”Hans mamma hatade mig”

Men efter en moderesa till New York förändrades allt. På skridskobanan i Central Park åkte en man upp till Ewa och frågade: ”Will you be my Valentine?” Ewa överväldigades av sina känslor och jagade vidare på sina skridskor i hög fart, snubblade, slog huvudet i isen och tuppade av.
– När jag vaknade satt min blivande man där och pysslade om mig. Det var Claude Duthuit, dotterson till den store franske konstnären Henrí Matisse. Ewa följde Claude till Paris och gifte sig.
I sju år umgicks kulturvärlden i Matissehuset. Yves Saint Laurent kom på picknick i trädgården, Andy Warhol och hans filmteam dök upp på en fantastisk fest man fortfarande talar om i Paris.

– Men det var också sju svåra år med Matisse-familjen. Claude var beroende av sin mamma som hatade mig.

Vi kom väldigt bra överens. Astrid fick mina böcker och ringde och sa: ”Jag vill tacka för boken, min dotter Karin har läst den för mig. Den får läsaren att kippa efter andan.”
Vi kom väldigt bra överens. Astrid fick mina böcker och ringde och sa: ”Jag vill tacka för boken, min dotter Karin har läst den för mig. Den får läsaren att kippa efter andan.”

Ewa försökte bli accepterad av svärmor och berättade att hon också målade. Svärmor sa: ”Lilla vän, är man inte Matisse, bör man inte måla.”
– Hon hade aldrig sett mina målningar.
Men skapandet gick inte att hindra. Ewa skilde sig från Matissefamiljen. När Majrevolten startade i Paris år 1968 började Ewa fotografera brinnande barrikader och människor som kämpade i tumultet.
– Vi blev jagade av polisen, som gärna haffade journalister och fotografer. Hade man otur kunde man bli indragen i en polisbuss och vi visste hur utsatta kvinnor kunde bli.

Victoria är sju år och 5-åriga Carl Philip fick bära stativet, stolt över att få hjälpa till.
Victoria är sju år och 5-åriga Carl Philip fick bära stativet, stolt över att få hjälpa till.

Plötsligt ville alla arbeta med henne

En uppmärksam student bad att få publicera Ewas fotografier i sin studenttidning i England. All flygtrafik strejkade, men han hade blivit lovad att få flyga hem med ett militärplan. Fyra dagar senare publicerades Ewas bilder för första gången i mittuppslaget av den brittiska nyhetstidningen The Observer.
Snart ringde nyhetstidninar, nyhetstidningar, stora modemagasin och ville arbeta med Ewa. Genom en felkoppling i telefonväxeln på Hotel Crillon kom hon i kontakt med Susan Train, Parischef för amerikanska Vogue. Det ledde till ett mångårigt samarbete med den stora modetidningen.
– Susan Train har lärt mig otroligt mycket. Vi blev med tiden nära vänner.
– Jag är intresserad av människor och porträtt blev min specialitet.
Snart fotade Ewa storheter som Salvador Dalí, presidenter, kungabarn och Olof Palme.
– Jag använder ofta loppisfynd och antikviteter när jag klär om mina modeller. Min mormor var antikhandlare och jag är uppfödd med alla hennes skåp med gamla klänningar och lönnlådor med smycken. Det var rena julafton för en sakletare. Andy Warhol fick dra på sig hennes svärfars sjömanskofta och Olof Palme kläddes i en polotröja i kamelhår.
I dag arbetar hon fortfarande oavbrutet.
– Jag har aldrig haft semester. Just nu fokuserar jag på att porträttera artister. I fem år har jag arbetat med en uppföljare till boken Svenska Konstnärer, där några av våra mest spännande konstnärer porträtteras.

foto från The Fashion Group 1963. ”Jag älskade den här vita brudklänningen, som jag fick av designern Erik Mortensen.”
foto från The Fashion Group 1963. ”Jag älskade den här vita brudklänningen, som jag fick av designern Erik Mortensen.”

Men snart får kameran stå på hyllan.
– Jag har fotat i 50 år, nu måste jag få tid att skriva.
Ett dussin bokidéer håller på att formas i hennes huvud. En bok handlar om gamla leksaker och en om loppmarknader.
– Jag har bestämt mig för att trivas på den plats där jag befinner mig. Numera bor jag i Stockholm, men mitt hjärta är kvar i Paris. 

ewa016_lowres

Ställde Expressen inför rätta

– Den här teckningen köpte Expressen av mig för 100 kronor men sa inte att de tänkte använda den. Min pappa ringde mig i Rom och berättade att min bild förekom som vykort, i annonser och på jätteaffischer i tunnelbanan, men att de tagit bort min namnteckning. Pappa, som var advokat, stämde Expressen. De påstod att jag inte var upphovsman, men som tur var hade jag kvar skisser som bevisade motsatsen. Pappa vann. I dag ser texten rasistisk ut, men det var reklamchefens påhitt.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *