Europa runt på tre månader

Europa runt på tre månader

I järnvägens och turismens barndom på 1870-talet gjorde den unga Elin Ahlbom en oförglömlig resa. Hon fick se många kända platser i Europa och alla intryck noterades i en dagbok. Barnbarnet Lars-Einar Abrahamsson återger här hennes berättelse. 

Elin Ahlbom föddes i en välbärgad familj i Stockholm 1854.
Elin Ahlbom föddes i en välbärgad familj i Stockholm 1854.

Dagboken börjar den 18 april 1879 i Köpenhamn. ”Änteligen udenlands”, skriver Elin på hotellet efter en stormig överfart med tågfärjan. Det är aprilväder och ressällskapet möts av blötsnö när de kommer ut från en föreställning på Den Kongelige Theater. Hon noterar att drottningen och kronprinsparet var där.
I Berlin stannar sällskapet – Elin, väninnan Brita Durling och ett äldre par – i tre dagar. De bor på Hotell Werner, i en svit med tre rum, två sovrum och ett förmak, allt för fem mark om dagen. Tiden är fylld av musei- och kyrkbesök, teater och musik; detta är i högsta grad en kulturresa och de unga damerna ska bildas.
I Wittenberg gör allt som minner om Martin Luther ett starkt intryck, och från Dresden åker man båt uppför Elbe och Moldau genom ett bergslandskap till Prag. Våren dröjer och Elin skriver: ”Hu, så kallt vi ha! Kan man tänka sig en sådan vår. Nästan alla här i Prag gå vinterklädda, och både Brita och jag hafva förkylt oss o. hosta och nysa i kapp.”

Under en rundtur med häst och vagn besöks Karlsbron och kyrkor ”fyllda med helgonbilder och katolsk grannlåt”. Det är nog svåra tider, för många ”trashankar och tiggare” samlas kring vagnen när man stannar.
Den 1 maj kommer sällskapet till Wien. Elin berättar hur det var ordnat med mat under tågfärden: ”Man får af konduktören beställa middag till kupén. Han telegraferar till en station längre fram, där vi passerar, och när vi komma dit, stå två kypare med hvarsin nysilfverbricka med hvita porslinskärl, öfvertäckta med nysilfverlock. Hvar person får en sådan bricka för sin egen del, och det är fyra rätter mat samt en liten karaff vin. Det är alls inte dumt.”
I Donaudalen, när man närmar sig Wien, börjar det äntligen våras litet, löven och gräsmattorna är gröna. På programmet står besök i slottet Schönbrunn och Stefansdomen. ”I Stefanskyrkan hörde vi en del av en predikan, och det var mer än uselt. Annars är allting här vad man säger, gemütlight. Alla äro vänliga, hjelpsamma, och man språkar med främmande menniskor som om man vore gamla bekanta.” Elin har tydligen inga som helst problem med tyskan.

Rullande matsal. ”Man äter i allsköns ro medan man åker”, skriver Elin nöjt i dagboken.
Rullande matsal. ”Man äter i allsköns ro medan man åker”, skriver Elin nöjt i dagboken.

Tågfärden över Semmeringpasset är en av resans mest spännande etapper. Den är Europas första alpbana med normalspår och går genom 19 tunnlar och över en mängd hisnande viadukter och böjda broar till Bruck an der Mur. Tyvärr är vädret rätt dåligt. När tåget gör stopp vid banans högsta punkt köper hon en liten ”alpbukett” med gentiana, edelweiss, förgätmigej och gullvivor som minne av resan.
Från Bruck tar man tåget till Salzburg. Det vackra vädret, resan genom Salzachdalen och själva staden gör Elin helt lyrisk: ”Här är förtjusande. Om man hade tid, kunde man njuta af naturen här i flera veckor utan att tröttna … Staden ligger mellan höga berg med en pittoresk fästning på en hög klippa.”

Den 10 maj far man söderut genom Brennerpasset mot Italien och Romeo och Julias stad Verona. När Elin ser Julias balkong längtar hon efter fästmannen Abraham Andersson där hemma: ”Ack, vad jag njuter af att vara i Italien, och dubbelt skulle jag njuta, om jag hade min vän här!”
I Rom görs ett tre veckors uppehåll, så förmodligen var detta resans huvudmål. Här finns mycket att besöka. Förutom själva staden är det nära till många sevärdheter, som staden Tivoli: ”2 juni. Stor utfärd i vagn till Tivoli, grant väder, god matsäck, som åts i ett uråldrigt Sibylletempel ofvanför ett av Tivolis berömda vattenfall. Naturen ljuflig, herrlig, förtjusande. En ritt på åsna företogs.”
Den 9 juni är det dags att lämna Rom: ”Sorgliga tanke, skall jag aldrig återkomma hit? Jag hoppas på Abraham och framtiden.”
Färden går nu till Pisa, där det lutande tornet beskådas, och vidare till Florens med sina konstsamlingar, och där stannar sällskapet en vecka. I Genua får Elin uppleva gemensamhetsbad: ”Anblicken var högst kuriös att se dem der, ogenerade och nakna närapå, ligga på den soliga stranden och steka sig samt söka svalka i böljorna … Märkvärdigt nog så går det ganska lätt att ta seden dit man kommer.”
Hon får snart göra en nyttig erfarenhet: ”I Monaco fingo vi sällskap med ett ungt fruntimmer, som var alldeles förbi, såg blek och medtagen ut. Slutligen fingo vi veta, att hon varit i Kasinot och spelat, först med vinst men sedan med otur. Vi besökte naturligtvis spelhuset, som är i högsta grad elegant. Hade jag riktigt kommit underfund med spelet, så hade det allt roat mig att försöka. Men jag var för dum, och den gången var åtminstone min dumhet till någon nytta.”

Via Milano fortsätter resan mot Alperna. I Palanza hyrs häst och vagn för en färd över Simplonpasset, en äventyrlig färd på 2 000 meters höjd ”genom snö och is”. Schweiz gör henne nästan beklämd, instängt som det är i djupa dalar mellan höga bergväggar, fastän det naturligtvis är vackert.
Den 8 juli besöks Bern där Elin matar björnar i den berömda Björngraven. Någon dag senare måste hon söka behandling hos en homeopat för en stor värkande böld på ena kinden. Förmodligen har hon en tandinflammation.

Paris har mycket att erbjuda. De unga damerna besöker teatrar, konstgallerier, kyrkor och affärer. ”Den 17 voro Brita och jag ute på egen hand och lyckades skaffa oss en hatt. Vi hade nog också hittat till Louvren, om vägen ej varit så lång. Affärer, affärer, odrägligt att ha så kort tid här, att man intet hinner se utan bara springer ur bod i bod.”
Därefter blir noteringarna allt mer kortfattade, och den 20 juli upphör de helt. Inte en rad finns om hemresan till Sverige, man kan ana att Elin längtar hem till Abraham.
Året efter, 1880, gifter de sig och får under de närmaste åren åtta barn. Livet kommer att gestalta sig rätt annorlunda än Elin tänkt sig och hon återvänder aldrig till Rom.