Ernst fångades av Esters magiska värld

Ernst fångades av Esters magiska värld

Ernst Kirchsteiger fascinerades av Ester Maria Erikssons hus och renoverade det i TV4. Fotografen Nalle Elfqvist berättar om Ester som ville bli präst, men fick stanna hemma med sina djur.

Ernst Kirchsteiger programledare

Våren 2014 hade ”inredningsoraklet” Ernst Kirchsteiger snokat upp en stor 20-talsvilla på en före detta bondgård i Täby utanför Örebro. En byggnad i sen jugendstil och i ett visst förfall, eftersom det var åtskilliga år sedan bondkvinnan Ester Maria Eriksson härjade här. Detta var något att sätta klorna i inför hans återkommande byggprojekt i TV4, Sommar med Ernst. När Ernst väl kom in i Esters stiliga helgedom rann inspirationen på honom med en gång, som om det vore Ester själv som hällt denna trollbrygd över hans huvud.

Under sin långa levnad hade Ester många roliga sätt att hälsa främmande besökare välkomna. Inte sällan med en limpmacka bestående av en rejäl smörklick och en ostskiva lika tjock som en stadig plankbit. Inne i huset hängde tapetrester lösa och trapporna knarrade som om det vore innehavaren själv som var framme och knallade runt. Vilket knappast var möjligt eftersom Ester lämnat det jordiska redan år 2002.

STADIGT GREPP. Med ett stadigt grepp visar Ester en av sina många pullor.

Förutom ett visst förfall kunde Ernst fortfarande ana en doft som är vanligt förekommande ute på bondgårdarna. Ni vet säkert vilken! För samtidigt med alla svart/vita katter som trängdes i köket, och de var ganska många, bjöd Ester ofta in sina hönor för lite sällskap och tilltugg. Om de nu var hämtade från Skåne eller något hönseri uppe i Borlänge. Men trots olika dialekter kunde man ändå inte höra någon skillnad på allt kacklande. Hon hette alltså Ester Maria Eriksson och levde hela sitt liv, med början storstrejksåret 1909, här på föräldragården i Täby utanför Örebro. Med kor, tjurar, höns och många katter omkring sig. Förutom i slutet på tjugotalet då hon under några terminer studerade vid Karlskoga Praktiska Läroverk och där drömde om att bli antingen vävlärarinna eller konditor. Men hon blev ingetdera. Inte heller en dröm i unga år om att bli präst förverkligades. Istället fick hon, som hon lite skämtsamt uttryckte sig, nöja sig med titeln ”kofösare”.

Hon behövdes hemma på gården och så fick det bli ända fram till Esters död 2002. Länge var hon ensam kvar i huset när först mamma Elsa lämnat jordelivet på 40-talet, varefter brodern Kalle flyttat till eget och slutligen pappa Edvin dött 1965. Så efter att ha löst ut brorsan från gården fick hon börja om med två tomma händer. Esters far hade i sin tur startat med kreatursförsäljning i unga år i slutet på 1800-talet. Sin första ko sålde han till en gumma från Vintrosa för 18 kronor. Dessvärre råkade kossan i ett obevakat ögonblick slicka i sig rödfärg ur en målarburk och dog på fläcken. Rättänkande som Edvin var betalade han då tillbaka alla pengar till gumman. Så inte undra på att det senare gick bra för en sådan hederlig herre.

HEMMET. Gårdens huvudbyggnad som den såg ut innan Ernst påbörjade sin renovering.

Och det här var en egenskap som också skvätte över på dottern Ester. I mitt inre kan jag ännu höra hennes levande berättelser om vad som tidigare hände här på gården. Till exempel att de fick elektriskt ljus installerad på själva julafton 1918. Men när de sedan skulle försöka tända ljuset vid skymningen dagen efter, på juldagen, var det plötsligt svart igen. Dock kom det välsignade ljuset tillbaka strax därefter. En annan lustig historia var det mystiska paket som hittades i sågspånet uppe på vinden och som var inslaget i Örebro Dagblad från den 10 mars 1926. Ester trodde att det möjligen var en present till hennes mor, som fyllde 44 år den 24 mars just det året. Men varför presenten aldrig öppnades var det ingen som visste. Allra minst Ester. Och med tiden glömdes paketet bort uppe i sågspånet. Och lades också tillbaka dit utan att någon gluttade bakom pappret.

Ester kom till världen tre månader efter den första flyguppvisningen i Sverige, vilken ägde rum på Ladugårdsgärde i Stockholm den 2 augusti 1909. Egen erfarenhet av flygning fick hon många år senare då hon ville frakta hem ett fyrtiotal hönor från Krutamöllans hönseri i Skåne. Hennes tanke var att hon skulle placera burarna med ett fyrtiotal höns på sätet bredvid sig i planet. Men detta ville de ansvariga på flyget inte höra talas om. Så istället fick hon anlita ett åkeri, efter att först ha skällt ut den sturige flygplatschefen. På ett inramat fotografi uppe på skänken stod hela familjen Eriksson uppradad en sommardag 1918. Förutom Ester och hennes föräldrar även farfar Abel och en piga med samma namn som modern: Elsa Eriksson. I bakgrunden det gamla huset som ersattes med ett nytt i slutet på 20-talet. Det som nu Ernst renoverat så grundligt. Men även om huset revs hade hon ändå kvar sin älskade cykel, som på slutet förvandlades till ett eländigt vrak. Det var på den hon trampade in till Stortorget i Örebro tidiga lördagmornar under större delen av 60-talet, med ett stort antal äggpaket fastsurrade på pakethållare både fram och bak. När äggen väl var sålda cyklade hon hem igen.

Men innan dess hade hon rest med tåg till Stockholm och Konserthuset för att där prisas för sin fina mjölk, då hon ur Gustav VI Adolfs hand fick mottaga en skinande medalj för prickfri mjölk i 23 år. Och då hade hon redan erhållit plaketter i både silver och guld. Men mjölk i all ära, favoritdrycken för Ester var ändå kaffe. Den heligaste av alla drycker. Minst femton koppar blev det var dag och då gärna någon bulle till. Receptet var enkelt: Lika mycket kaffe som socker i koppen. En smaksensation som hette duga.

FAR I SLASKEN. Alla katter på gården var svart/vita. På bilden har katten ”Far” tagit skydd i slasken undan en enträgen fotograf.

Kommentarer