En rytande Karl!

cb_karl_gerhard
Rikard Wolff som Karl Gerhard. Foto: Carl Bengtsson.

Revykungen Karl Gerhard går igen. Den här gången på teater, under ett skådespel om hans person, hans mod och hans omvärld. Med en handling som känns minst lika viktigt nu som 50 år efter hans död.

Jag var så glad när jag fick erbjudandet att gå på en förhandsvisning och kostymrepetitionen av Karl Gerhard – En fantasi om en revykung som går på Stadsteatern i Stockholm just nu. Som jag skrev i juni så är jag väldigt förtjust i Karl Gerhard. Han föddes år 1891 i Småland och började med teatern i början på 1900-talet. Han tog sig till Stockholm och så småningom blev han vår Revykung. Han var teaterdirektör, revyförfattare, skådespelare och en riktig dandy under sin tid.

Gerhard hade en scen att stå på och han var inte rädd för att använda den. När hans revy Gullregn skulle sättas upp år 1940 skruvade Sveriges ledare på sig av oro. Det gick rykten om att han skulle kritisera nazismen, och det var inte helt bekvämt. I Europa var det tunga tider och nazityskland hade både framgång och framfart. Sverige ville bestämt hålla sig utanför. Teateruppsättningen ansågs därför vara för farlig. Så farlig att den måste stoppas.

I Karl Gerhard – En fantasi om en revykung får vi följa med hans arbete med Gullregn. Vi kommer in i Gerhards hem. Vi får se hans vilda nattliv som han börjar bli för gammal för, hans oroliga partner Göthe och hans excentriska vänskapskrets. Vi får se vidden av hans arbete och hur han hanterar bekymmer. Och vi får se när han vågar sätta ner foten.

Hans fantastiska visor kommer till liv igen med hjälp av bland annat Rikard Wolff och Cecilia Frode. Ett liveband spelar med, och tyvärr var ljudet inte helt ordentligt manövrerat när jag och min Carl Johan var där, så en hel del av texterna försvann i trummornas dån. Men detta var den allra första publikrepetitionen så det fungerar säkert nu efter premiären i fredags!

Karl Gerhard
Karl Gerhard och den ökanda Troja-hästen år 1940. Foto: Sjöberg Bildbyrå.

Det fantastiska är att den verkliga berättelsen om Karl Gerhard är minst lika spännande. När det var dags för premiären av hans Gullregn på riktigt, så sägs det att Karl Gerhard blev uppringd av statsministern Per Albin Hansson som försökte få honom att ta bort ”Den ökända hästen från Troja” ur uppsättningen. Just den akten ansågs alltför kontroversiell. När Gerhard vägrade blev han uppkallad till UD och slutligen kom två poliser till teatern med ett förbud. Två veckor efter premiären fick numret inte visas inför publik. Istället satte Gerhard en munkavel på den stora Troja-hästen och läste upp förbudet under föreställningen. Och när Gullregn sedan drog ut på turné kunde förbudet inte stoppa det, då det endast var ett lokalt förbud.

Karl Gerhard hade ett enormt civilkurage. Och i dialogen till Karl Gerhard – En fantasi om en revykung hör jag att man säger att en teater är bra när den speglar ens samtid. Precis så känns det när man ser den här. För bara några år sedan var nazismen och förtryck i ett oroligt Europa främmande och distanserat. Vi pratade om det som en omänsklig tid, långt bakåt i historien. Idag känns det obehagligt aktuellt. Det är en viktig påminnelse om att valet att tysta ner något är att säga någonting i sig. Det får man aldrig glömma.

208950
Karl Gerhard trivdes på scen. Foto: Sjöberg Bildbyrå.

Kommentarer