En hälsning från förr

SCAN0413rätt
Ett vykort på Sven och Eyvor, taget på kvällen år 1913.

Det är någonting magiskt med gamla bilder. De viskar om liv och händelser i en tid som har hunnit försvinna.

När jag var tolv år så kom min pappa upp med en koffert från källaren. Han frågade om jag ville ta den, annars så skulle han göra sig av med det. Andäktigt tog jag emot kofferten som var full med fotografier som min gammelfarfar tagit. Öden tryckta på papper.

Bland alla korten fanns ett vykort. På framsidan är ett riktigt foto, av hans bror Sven och Eyvor. På baksidan hälsar dom till Wolle (min gammelfarfar Woldmar) och skriver med blyerts att fotot är taget i Liverpool år 1913, 12 december mellan klockan 20.00-21.00 på kvällen. Sen har Sven lagt till: ”Om du träffar någon gammal flamma så hälsa du som är i farten hör jag.”

När jag läser de snirkliga orden så kommer personerna till liv igen. Det är som att det här var skrivit igår och inte för över 100 år sedan. Vad skulle dom göra? Vad gjorde min gammelfarfar? Vilka var de gamla flammorna och hur hade Sven och Eyvor det sen på kvällen?

Fotografiet har fångat en sekund av deras vardag, ett flyktigt tillfälle skymtar förbi. När jag ser dom så är det som att vi möter varandra. Men vi kan inte prata eftersom att det är en vägg av tid mellan oss.

SCAN0415-0413rätt

Ofta kan man se gamla bilder som är tagna vid sekelskiftet där människor står i stela poser med ett bistert uttryck i ansiktet. Att ta sitt kort på den här tiden var få förunnat och man använde kameran på ett helt annat sätt än idag. Många gick kanske  till en fotograf en gång i livet och ofta gällde det att stå still eftersom fotografierna lätt blev suddiga.

När man ser de klassiskt stela bilderna kan det kännas som om de är tagna på en uråldrig tid. Men när man ser Sven och Eyvor le in i kameran, förväntansfulla inför kvällen, så inser man plötsligt att vi är väldigt lika.

Självklart har mycket hänt på 100 år. Det skulle dröja 8 år efter att kortet är taget, innan Eyvor och andra kvinnor skulle få rösta. 8 år tills Sverige blev en fungerande demokrati.  All teknik har utvecklats med en rasande fart; från droskor till snabba bilar, från handskift till skrivmaskiner och idag användadet av datorer. TV:ns intåg under 1950-talet som gjorde att världen krympte. Två världskrig skiljer oss åt. En annan världsbild.

Men i och med kommentarerna på baksidan av kortet blir Sven och Eyvor lika levande som vi är idag. Lika opretentiösa, lika vilda och nyfikna.

Ibland tänker jag att det är faslig tråkigt att vi skickar allt färre brev. Post som vi kan spara och visa våra släktingar i framtiden. Det känns som att det är viktigt att vi börjar sparar mer än bara våra bilder inför framtiden. Våra ord bör få finnas kvar, för i och med det sparas våra röster. Allt det som skrivs på facebook och på mejl kommer att falla i glömska. Undra om det kommer att bli svårare att lära känna oss, om hundra år?

 

minnenas
Min gammelfarfar Woldmar. Sjöman och poet.