Elise Ottesen-Jensen demokratiserade sexualiteten

Elise Ottesen-Jensen demokratiserade sexualiteten

Trots att det var straffbart propagerade Elsie Ottesen-Jensen för fri abort och fri upplysning om preventivmedel. Hennes starka engagemang ledde till bildandet av RFSU – och en helt ny syn på sexualitet i Sverige.

Explosionen i laboratorierummet under utbildningen var helt oväntad. Ett par fingrar flög all världens väg. Den rigide prästen Immanuel Ottesen manade strängt sin dotter, det sjuttonde av hans arton barn, att i alla händelser skaffa sig ett ordentligt yrke, om hon nu mot all rim och reson hade underlåtit att konfirmera sig och vägrade en bana inom religionen.
– Vad ska det bli av dig, unge! Nu när du inte längre kan bli tandläkare får du allt hitta dig en annan vettig väg till en god framtid!

Elsie tog plats i politiken, först indirekt som stenograf i stortinget, den lagstiftande församlingen i Norge. Intresset för samhällsfrågor fick henne att gå vidare som journalist. Hon kom i kontakt med arbetarrörelsen och iklädde sig raskt rollen som dess kvinnors försvarare. Den frihetlige socialisten Elise kom att väsentligen engagera sig i sexualpolitiska frågor, som i 1900-talets inledning främst definierades som kvinnofrågor. Anledningen till Elises förespråkande för sexualupplysning och preventivmedel var en händelse hon inte kunde släppa. 16 år gammal hade hennes syster Magnhild blivit gravid utanför äktenskapet och barnet adopterades bort. Magnhild hamnade på mentalsjukhus och tog livet av sig i längtan efter sitt barn. Den intensiva kampen mot könslagarna, det vill säga förbuden mot abort och upplysning om preventivmedel, gjorde Elise till en av Sveriges mest radikala och revolutionerande feminister genom tiderna. Vid första världskrigets utbrott träffade hon ungsocialisten Albert Jensen från Landskrona. 1919 kom de till Stockholm och Elise började under signaturen Ottar att skriva sexualpolitiska artiklar i den syndikalistiska pressen. Hon ivrade för att kvinnor skulle få slippa leva i skräck för graviditet och själva få bestämma om de ville ha barn eller inte. Många kvinnor dog efter illegala aborter hos kvacksalvare. Elise Ottesen-Jensen agiterade också för homosexuellas rättigheter.

upplyst. Elsie fick en del unga kinder att rodna då hon pratade om det förbjudna.
Upplyst. Elsie fick en del unga kinder att rodna då hon pratade om det förbjudna.

Den dynamiska norsk-svenskan formulerade ett motto som i all tid drev gärningen och var hennes egen religion:
– Jag drömmer om den dag då alla barn är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet. För många, inte minst präster och läkare, var Elise irriterande och rent av samhällsfarlig. Som anställd på tidningen Arbetaren kunde läsarna fick skicka in frågor till hennes kvinnosida. Tillsammans med signaturen Helga (pseudonym för Moa Martinson, senare känd som den enda kvinnliga svenska proletärförfattaren) skrev hon artiklar och besvarade brev. Snart hade de fått sparken – Elise med hänvisning till bristande svenska och Moa för att hon ansågs stava för dåligt. Elise återkom på allvar i branschen 1950 som redaktör för och ansvarig utgivare av Populär tidskrift för psykologi och sexualkunskap. Precis som många andra vänsterradikaler på 1920-talet föreläste Elise gärna i sitt hjärteämne. Hon åkte Sverige runt med sexualfrågor och upplyste om preventivmedel. Läkaren Anton Nyström hade undervisat Elise i sexualkunskap och lärt henne att prova in pessar. Under fem år fick 1 800 kvinnor över hela landet pressar utprovat av Elise.

På alla platser var hon dock inte välkommen. I en radiointervju från 1958 berättar Elise Ottesen-Jensen att hon vid ett av dessa tillfällen fick stå ute i iskallt vinterväder och tala med kvinnorna eftersom traktens själavårdare och skollärare förvägrat dem tillgång till lokalerna.
– En vanlig fråga jag brukade få från kvinnorna var om man alltid måste ha sex bara för att mannen ville. Då var jag noga med att förklara att även kvinnan skulle kunna känna njutning vid sex och att hon hade rätt att bestämma över sin kropp. För sin verksamhet riskerade Elise fängelse eftersom det var straffbart att propagera för abort (som blev fri i Sverige först 1975) och upplysa om preventivmedel (den så kallade kaninlagen som avskaffades 1939). Möjligen var det ett trots allt inre förnuft hos de styrande som gjorde att Elise bara vid ett tillfälle ställdes inför rätta och ålades några hundra kronor i böter. Hon hade rekommenderat en abortläkare till ett blint par som inte önskade fler blinda barn. 1933 bidrog Elise Ottesen-Jensens rebelliska driftighet i hög grad till grundandet av RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning, och hon var den ideella och obundna medlemsorganisationens ordförande fram till 1959. För att få ekonomin att gå ihop såldes preventivmedel och sjukvårdsartiklar i skymundan. Än i dag vilar RFSU:s verksamhet på tre friheter: att få vara, att få välja och att få njuta. Det fanns en skuggsida till Elises starka yttre. Hennes liv kantades av regelbundna djupa depressioner (exempelvis efter att den son hon fick med Albert överlevt i bara ett par dagar) och 1936 försökte hon köra ihjäl sig. Elise uttryckte också ljusskygga åsikter genom att bejaka 1920-talets rashygieniska ideologi och förespråka tvångssterilisering med formuleringen ”man måste skilja mellan rätten att leva och rätten att ge liv.”

prisad föreläsare. Elsie mottar Svensk damtidnings pris för 1953. Hon fick priset för banbrytande insatser inom sexualupplysningen.
Prisad föreläsare. Elsie mottar Svensk damtidnings pris för 1953. Hon fick priset för banbrytande insatser inom sexualupplysningen.

Samtidigt vägde det positiva över. Förutom att hennes pionjäranda omstörtade de inhemska sexualfrågorna gjorde Elise Ottesen-Jensson tack vare sina internationella kontakter en beundransvärd insats för att hjälpa flyktingar under andra världskriget. Hon drev Ottargården på Ekerö utanför Stockholm, ett hem där ogifta mödrar hade en fristad för att föda. Som medlem i IPPF, en internationell organisation för familjeplanering, blev Elise i efterkrigstiden en världskändis som reste jorden runt och hyllades för sina föreläsningar. Elise Ottesen-Jensen talade sista gången på RFSU:s kongress 1973, några månader innan hon avled 87 år gammal. Hon blev aldrig tandläkare. Men gott och väl en revoltör som låg bakom den svenska sexuella demokratiseringen.
Källor: gp.se, svd.se, rfsu.se. Wikipedia.

föregångare. Elsie propagerade för fri abort, för preventiv­lagarnas avskaffande och kvinnas rätt till sin kropp.
Föregångare. Elsie propagerade för fri abort, för preventiv­lagarnas avskaffande och kvinnas rätt till sin kropp.

Erhöll kunglig medalj
Namn: Elise Ottesen-Jensen.
Yrke: Journalist och sexualupplysare.
Född: 2 januari 1886 i Høyland utanför Stavanger i Norge.
Död: 4 september 1973 i Stockholm.
Familj: Gift med Albert Jensen 1919–1945.
Några av Elises böcker: Ovälkomna barn: Ett ord till kvinnorna (1926), Människor i nöd: Det sexuella mörkrets offer (1932) och Säg barnet sanningen (1945). Memoarerna Och livet skrev (1965) och Livet skrev vidare (1966).
Utmärkelser: Tilldelades av regeringen den kungliga förtjänstmedaljen Illis Quorum 1951. Utnämndes för sitt sexualupplysningsarbete till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet 1958.

Kommentarer