Del 3: Striden stod om vem som äger en arbetares tid

Del 3: Striden stod om vem som äger en arbetares tid

Efter sekel av utnyttjande där arbetaren slitit hårt dygnet runt väcktes en revolt för reglerad arbetstid på 1800-talet. Under 1900-talet fick vi mer fritid men är vi nu, i en digital era, på väg att avskaffa oss själva?  

Som så många andra av 1900-talets reformer har vår åttatimmarsarbetsdag sitt ursprung i 1800-talets pionjärinsatser. Det var Hjalmar Branting som tände facklan när han 1886 gav ut Normalarbetsdagen i dess historiska utveckling och bland annat översatt ett kapitel ur Kapitalet av Karl Marx. Branting ville belysa de omänskliga förhållanden arbetarna levde under, och speciellt hur barn utnyttjades i fabrikerna. Han inspirerades av att man i England 50 år tidigare lyckats lagstifta att barn mellan 13–18 år inte fick jobba mer än 12 timmar per dygn, som fick industriägare att högljutt förebåda deras fabrikers undergång.

Kätting-smederna på Gunnebo bruk 1894. Några av dem är endast 14 år och de fick slita 10 timmar om dagen. Arbetet i kättingsmedjan ansågs som det tyngsta på bruket.

I en tvekamp mot industrins krafter slogs en gryende politik som ville skapa drägliga arbetsvillkor och först den 4 augusti 1919 beslöt en urtima riksdag (extrainkallad) att införa åttatimmarsarbetsdag i Sverige. Nu hade förespråkarna för en reglerad arbetstid fått in en fot och under 1900-talet följde allt fler reformer. Från 1950-talet förändrades arbetstiden från 45 timmars arbetsvecka för att landa i dagens 40 timmar. Få ifrågasätter i dag behovet av vår vila för att kunna orka mer, och under många år har diskussionen om sextimmarsarbetsdag varit ett hett politiskt ämne.

Men den extremt snabba utvecklingen till att skapa datorer som inte bara härmar, utan även utvecklar en egen inlärning i att börja förstå sig ”själva”, kommer att ställa 1900-talets viktiga politiska frågor på huvudet. Behövs egentligen så många människor för att industrin ska ha sitt växthus av tillväxt? Har vi till slut gjort oss själva så överflödiga att kampen för en reglerad arbetstid snarare kommer handla om vi behövs eller inte?

”Och efter allting vill hava sin tid, så skall fogden, skrivaren eller rättsvennen väcka upp folket till arbete om morgonen när klockan är vid fyra. När klockan är vid sju då skola de hava frukost, middagsmåltid vid tolv, aftonmåltid vid åtta.”
Per Brahe skriver i sin Oeconomica eller Hushållsbok för ungt adelsfolk från slutet av 1500-talet.

”Vi vilja kräfva /—/ möjligheten för arbetarklassen att skaffa sig upplysning och bildning; därför måste denna fordran på kortare arbetstid fram vid sidan av det gamla krafvet här i ett efterblifvet land på medborgerliga rättigheter.”
Hjalmar Branting i sitt tal 1890.

”Slut på den långa slavtiden i Grottekvarnarna! Nu är tiden inne för ett avgörande … ”
(Syndikalisterna) 1917.