Då svenskarna blev frisksportare

Då svenskarna blev frisksportare

Ordet frisksport lär ha använts första gången 1924. Då fanns en svensk tidning med namnet Swing som framför allt handlade om boxning och kraftsport.

Tidningen drevs av bröderna Marcus och Roland Hentzel som var trötta på tävlingsfixeringen och rekordjakten inom idrotten. De ville hellre att man skulle se hälsa och välmående som idrottens främsta mål. Marcus Hentzel, som också var konstnär, ska ha varit den som lanserade ordet frisksport i en artikel i Swing.

En av frisksportens stora inspirationskällor fanns i den amerikanska Physical Culture-rörelsen med kroppsbyggaren Bernarr Macfadden som det ledande namnet.

Från att ha haft skral hälsa i unga år tränade han sig till en imponerande fysik. Ett av hans viktigaste budskap var att kroppsligt välbefinnande berodde på hur man levde och skötte sin fysik.

En annan inspirationskälla var den tyska Wandervogelrörelsen, en ungdomsrörelse som i reaktion mot modernisering och industrialisering ägnade sig åt friluftsliv och vildmarksaktiviteter. I Swing propagerade bröderna Hentzel för dessa nya, sunda livsstilar. Även om tidningens fokus låg på muskelbyggande hade den också ett helhetsperspektiv som innefattade hälsa.

Muskelknippe. Arne Tammer blev en förgrundsfigur i den svenska frisksporten.
Muskelknippe. Arne Tammer blev en förgrundsfigur i den svenska frisksporten.

Under 1900-talets första hälft blev frisksport till en svensk folkrörelse. En förutsättning för att detta skulle ske var tillkoms­ten av ett nytt fenomen: Fritid.

Tidigare hade det varit otänkbart för låginkomsttagare, ständigt upptagna av arbete för brödfödan, att hitta lediga stunder till andra sysselsättningar. Med industrialismens genombrott ändrades förutsättningarna, folk fick det bättre ekonomiskt och socialt och arbetstiderna reglerades.

Från och med 1938 hade man dessutom rätt till två veckors semester. Det blev tid över att ta hand om sig själv.

Många ungdomar använde fritiden till att bygga upp muskler, göra gymnastiska övningar och övernatta i det fria. Dessa aktiviteter sågs inte alltid med blida ögon av omgivningen.

Från borgerligt håll kunde de lättklädda ungdomarna anklagas för moraliskt förfall, medan hängivna vänstermänniskor kritiserade träningen för att den stal tid och kraft från politiskt arbete. Men den nya trenden gick inte att stoppa.

Frisksportaffisch_lowres

Tidningen Frisksport (som fortfarande ges ut) startades 1930 av Agne Windmark, tidigare medarbetare i Swing, och av den blivande boxningspromotorn Edwin Ahlqvist.

Tidningen blev snabbt ett samlande organ för alla frisksportare. En  skribent var Erling Berg, som också kallades Skandinaviens främsta muskelbyggare.

En av hans uppgifter var att bedöma läsarnas insända muskelmått för att  kunna ge lämpliga träningstips. Tidningens medarbetare tog 1931 initiativ till Järnringen, ett frisksportsförbund som blev ledande under många år.

Målet var att unga män genom enkelt levnadssätt, frisksport och friluftsliv skulle tränas och härdas. Nyckelorden var mod, enkla vanor, järnhälsa, framåtanda och gott humör. Alkohol och tobak var inte förbjudna men sågs som nedbrytande och onödiga.

Genom Järnringen gjorde nu ett av de största namnen inom svensk frisksport entré: Arne Tammer.

Han blev senare känd för parollen ”Ge mig en kvart om dagen … och jag ska ge dig en ny, stark kropp”. Arne Tammer utsågs till förbundets officiella tränare som åkte runt till de olika klubbarna och visade hur en skivstång skulle lyftas.

Förutom kroppsbyggare var han även frigymnast och hade ingått i Vikingatruppen, en grupp unga män som övade akrobatik i de tomma bassängerna på Eriksdalsbadet i Stockholm. Bland dem fanns även Malte Rellos, blivande cirkusartist och sedermera ordförande i Svenska Kroppskultursförbundet.

Många inom frigymnastiken blev cirkusartister eller artister som uppträdde på marknader och varietéer med styrke- eller akrobatiknummer.

Tidningen Frisksport fick en insändare där en flicka frågade om hon, trots sitt kön, kunde bli medlem av Järnringen.

Efter viss tvekan bildades Silverringen, en kvinnlig version av förbundet. Målen var desamma men Silverringen kom att fokusera på gymnastik och akrobatik i stället för på muskelbyggande. Det växande intresset för olika former av frisksport gjorde att konkurrerande förbund uppstod. Flera av dem införlivades så småningom i Järnringen.

Arne Tammer lovade stort men har nog fått rätt på senare dar.
Arne Tammer lovade stort men har nog fått rätt på senare dar.

Hittills hade motion och friluftsliv stått i fokus för frisksportsrörelsen. När Finlandsfödde Are Waerland började skriva för Frisksport på 1930-talet fick kosten en central plats.

Han förespråkade en laktovegetarisk diet där råkost och frukt stod i förgrunden. Särskilt propagerade han för kruska, en blandning av havregryn, vetekli och russin eller fikon. Däremot avrådde han från livsmedel som innehöll socker och vitt mjöl.

Are Waerland skrev en rad böcker i de mest skilda ämnen och höll otaliga föreläsningar om kostens betydelse för hälsan. Efter några år på tidningen Frisksport startade han ett eget förbund: Allnordiskt förbund för folkhälsa. Förbundet är fortfarande verksamt men i dag under namnet Hälsofrämjandet.

Under andra världskriget kunde frisksportarna kombinera sin verksamhet med insatser för nationen. Ett beredskapsläger för jordbruksarbete anordnades på Prästnibble gård, belägen på Svartsjölandet, en ö i Mälaren.

Deltagarna fick bo i en sprit- och tobaksfri miljö, äta vegetariskt och utföra olika jordbruks- och trädgårdsjobb. Ett annat exempel var ett skogshuggarläger nära Borgvattnet i Jämtland, dit frisksportare från hela landet kom.

Även här var kosten vegetarisk, vilket ibland skapade problem på grund av proteinbrist. Dock löstes detta med hjälp av sojabönor. Med tanke på det goda arbetsresultatet visade man att även vegetarianer kunde klara fysiskt ansträngande jobb. Skogshuggarlägren fortsatte under hela kriget och ända fram till 1949.

Are Waerland insåg tidigt kopplingen mellan rätt kost och en frisk kropp.
Are Waerland insåg tidigt kopplingen mellan rätt kost och en frisk kropp.

En milstolpe i Frisksportförbundets historia var köpet av Stensunds slott 1945. Hit förlades rikslägren och man erbjöd aktiviteter som båtbyggeri och slöjdverkstad.

Slottet fungerade som kursgård för frisksportare och blev sedermera en folkhögskola. Det var härifrån som det olycksaliga vikingaskeppet Ormen Friske lättade ankar sommaren 1950. Fartyget var byggt som en kopia av det norska Gokstadsskeppet och skulle delta i en utställning i Rotterdam. Under oklara omständigheter förliste skeppet i Tyska bukten i Nordsjön och alla femton besättningsmän omkom.

Under de kommande decennierna etablerade sig Frisksportförbundet som en folkhälsofrämjande kraft i samhället. De idéer frisksportarna propagerade för accepterades alltmer och man bidrog till att popularisera nya idrotter som volleyboll, trampolin och innebandy. Numera är förbundet en del av NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet) och man fortsätter att arbeta efter devisen ”en sund själ i en sund kropp”.

Pehr Henrik Ling 1776-1839 gymnastikpedagog och skald. Kallas även för den svenska gymnastikens fader.
Pehr Henrik Ling 1776-1839 gymnastikpedagog och skald. Kallas även för den svenska gymnastikens fader.

Ling – den svenska gymnastikens fader

Pehr Henrik Ling (1776–1839), pedagog och skald och kallas även för den svenska gymnastikens fader. Han hamnade efter vissa turer vid krigsakademin på Karlberg, bland annat för att inrätta en undervisningsanstalt i gymnastik, en av världens äldsta i sitt slag (sedan 1992 Idrottshögskolan i Stockholm). Här utbildades lärare för läroverk och militära enheter, här gavs undervisning och behandling i sjukgymnastik.

Hans poesi läser ingen längre men hans namn är starkt förknippat, världen över, med den gymnastik han skapade.

Ernst Idla

”Alla kan ägna sig åt gymnastik”

Ernst Idla (1901–1980) emigrerade från Estland till Sverige 1944. Han grundade de berömda Idlaflickorna och införde en mer rytmisk träning med boll och löpning. Han såg människan som en helhet och inte bara till hennes hållning och fysiska spänst. Ernst Idla verkade för en breddning av gymnastiken och han var emot elittänkande. Han ansåg att alla kunde ägna sig åt gymnastik.

William Thoresson 1952

Valdes in i finrummet

William Thoresson (född 1932) vann guldmedalj i fristående gymnastik i OS 1952 i Helsingfors och hyllades av sina lagkamrater. 2001 invaldes han  i International Gymnastics Hall of Fame.