Då kyrkklockorna dånade

Tyska fångar under 1:a Världskriget
En grupp krigsfångar från Tyskland. Vem vad vad som hände med dom? Foto: Sjöberg Bildbyrå.

Den 28 juni år 1914 kraschade allt. Kyrkklockarna ringde i Sverige och varnade om att ett världskrig hade börjat.

Vi är så vana vid att se filmer som visar marscherande soldater, glänsande vapen och mäktiga ledare. Men krig är så mycket mer. Människors vardag bryts upp, familjer bryts låts och miljontals öden förändras. Över 70 miljoner soldater dödades över hela världen, och då är inte ens civila inräknade. Alla var någons barn. I svenska hem påverkades man på olika sätt. Man fick avsluta sina arbeten, stå i beredskap och vissa drog ut mot okända öden. Men en gnagande oro i kroppen förföljde en vart man än gick.

I år pågår det utställningar om första världskriget på flera museer runt om i Sverige. Hur påverkade kriget vardagen, arbetet och familjelivet för människorna där du bor?

Smålands Museum kan man få höra om hur livsmedelsbristen och de hårda tiderna påverkade Växjö- och Kronobergsborna. På Armémuseum i Stockholm kan man besöka utställningen ‘1914 – det händelserika lugnet före stormen’. Här ser man hur ett världskrig kunde bryta ut under tider som man annars tyckte var så moderna. Kanske kan vi se några likheter med idag? På Landsarkivet i Vadstena får vi höra om tre öden i utställningen ‘1914’. Vi får vi även en inblick hur samhället ändrades med en ökad kontroll av utländska medborgare. Hos Norrbottens Järnvägsmuseum uppmärksammas både första- och andra världskriget just nu. Här visas tåg som utrustades med kulsprutor och man får en inblick i krigsfångarnas hårda liv. På Psykiatriska Museet i Västervik pågår en utställning om sjukhuspatienters och sköterskors situation under kriget.

I hemmen blev kvinnorna och barnen lämnade med allt arbete som skulle göras. Och de var ute och slogs. En av Sveriges kämpar var Elsa Brändström, krigssjuksköterska och lärare. Hon kallades för ”Sibiriens ängel”. Under första världskriget åkte hon ut till fångläger i Tyskland och Ryssland och slogs för fångarnas mänskliga rättigheter. Hon kämpade under en tid när alla andra vände ryggen till.

Rädsla som de bar kändes lika stark och verklig som den skulle göra för oss idag. Tänk dig själv om radiosändingen plötsligt skulle brytas, filmen på TV4 sluta gå och Sverige skulle tystna för ett utrop om att nu startar ett nytt krig. Kyrkklockorna kanske inte skulle ringa, men den kompakta tystnaden av oro skulle ligga lika tät som för hundra år sedan. Känslor ändras inte för att fotona bleknar. Det är därför det är viktigt att minnas. 

Elsa Brändström
Elsa Brändström (andra från vänster) i ett fångläger i Sibirien, år 1916. Foto: Sjöberg Bildbyrå