Clärenore Stinnes – 1920-talets racerstjärna

Clärenore Stinnes – 1920-talets racerstjärna

Clärenore blev en föregångare till alla kvinnor som ville bryta konventioner. Som första kvinna körde hon jorden runt med bil och sällskapet var en svensk fotograf som sedermera blev hennes man.

Historien börjar 1901. Då nedkom Claire Stinnes med en välskapt dotter som fick namnet Clärenore. Den stolte fadern Hugo Stinnes var en framgångsrik industriman som ägde flera fabriker i Ruhrområdet. Familjen bodde i Mülheim innan de flyttade till Berlin. Godset i Mülheim förvandlades då till sommarbostad. Clärenore var en så kallad pojkflicka som såg utmaningarna som sitt alldeles egna äventyr, vilket skulle bli hennes livsstil. Därför tog hon, som 18-åring, körkort för bil. År 1919 var det av naturliga skäl mycket ovanligt att folk skaffade sig behörighet för att framföra motordrivna fortskaffningsmedel. Extra unikt för unga fröknar!

Draghjälp. Clärenore och Carl-Axel får hjälp att bogsera sin tunga bil genom öknen i Peru.

Clärenore nöjde sig dock inte med att bli bekräftad som bilförare. Hon sökte större utmaningar. Att hon skulle bli en framgångsrik racerförare var drömmen, men pappa Hugo såg till att hon fick en lämplig utbildning för att skolas in i familjeföretaget vilket han ansåg vara viktigare än den bångstyriga dotterns racergriller. 1924 avled Hugo Stinnes, blott 54 år gammal. Året därpå körde den motorintresserade Clärenore sin första biltävling. Under de kommande två åren vann hon inte mindre än 17 racerlopp runt om i Europa och var en av världsdelens mest framgångsrika tävlingsförare.

Att syssla med racing var spännande, men det fanns andra äventyr som lockade. Trots att Clärenore var en berest ung dam – familjen hade bland annat en herrgård i Sverige som besöktes varje sommar – ville hon se mer av världen. Hon bestämde sig för att resa jorden runt med bil. Clärenore kontaktade några av sin bortgångne fars affärsvänner och fick ekonomisk hjälp. Ordet sponsring var inte uppfunnet då, men biltillverkaren Adler, däckfabrikanten Aral (numera bensinbolag) och den ledande tyska tändstiftstillverkaren Bosch ställde upp med 100 000 Reichmark 1927, vilket motsvarar 3, 3 miljoner i dagens penningvärde. Den unga damen hämtade ut en spritt ny Adler Standard 6 och preparerade en servicebil med reservdelar och andra förnödenheter. Två mekaniker anställdes och som kronan på verket lackerade hon in resrutten samt huvudsponsorernas namn på reservhjulsbaljan.

Lycka till! I Peru träffade paret några beundrare.

Kort före avresan mötte hon den svenske filmfotografen Carl-Axel Söderström i Berlin. Söderström hade fina meriter som fotograf bland annat på grund av sitt samarbete med Greta Garbo. Spontant fattades beslutet att han skulle följa med på resan och två dagar senare, den 25 maj 1927, lämnade paret Berlin för att runda jorden i Adlern.

Mekanikerna följde paret i en lastbil. Där hade Clärenore lastat reservdelar, tre balklänningar, en låda dynamit, cigarretter och 178 hårdkokta ägg. Redan första dagen drabbades paret av punktering. Femtio mil efter starten i Berlin havererade kopplingen och i Jugoslavien tog ett kullager slut. Resan gick över Balkanhalvön. Vidare till Beirut, Damaskus, Bagdad och Teheran innan de nådde Moskva. Där hoppade de två mekanikerna av. I Moskva passade Clärenore att köpa 2 800 gevärspatroner för att kunna skydda sig mot de sibiriska vargarna och vägpirater. Resan fortsatte genom Sibirien och över Bajkalsjöns vinteris innan paret nådde Gobiöknen. I Sibirien fick paret gräva sig fram genom snön. Kvicksilvret låg på 53 minusgrader!

Gyttjefest. Så här såg det ofta ut under resan. Den tunga Adlern nersjunken i gyttjan, som på bilden, tagen i Argentina.

Efter att ha korsat Gobiöknen och anlänt till Peking fortsatte de med bilfärja till Japan. När paret Stinnes-Söderström var mätta på Asien tog de färjan till Hawaii och sedan vidare till Sydamerika för att fortsätta norrut på egna hjul. I Sydamerika fick de användning för dynamiten. Något vägnät existerade knappast, så de fick spränga sig fram genom de branta bergen. När paret anlände till Washington DC välkomnades de av president Herbert Hoover och fick ett par dagars vila innan de fortsatte till New York där båten till Europa väntade. Sista etappen från Le Havre till Berlin förflöt utan några särskilda strapatser och den 24 juni 1929 rullade Adlern med sin oförvägna kvinnliga förare samt svenske co-driver in i Berlin.

Då hade paret lagt 48 000 kilometer bakom sig. Ganska snart efter återkomsten till Berlin skilde sig Carl-Axel Söderström från sin fru och gifte sig med Clärenore Stinnes. De flyttade till Sverige och bosatte sig på Asa Herrgård fyra mil norr om Växjö. Gården hade varit i familjen Stinnes ägo sedan 1913, så Carl-Axel fick anställning som gårdsförvaltare av sin svärmor.

Bröllop. Carl-Axel Söderström följde med som fotograf men under resan uppstod tycke för Clärenore. De gifte sig och bosatte sig i Sverige.

Carl-Axels loggbok, totalt fyra anteckningsböcker, samt alla bilder från den äventyrliga resan låstes in i kassaskåp innan hans vardagliga tid på gården inleddes. På gården hamnade Carl-Axel i konflikt med fackföreningen och förhandlade med en ung Gunnar Sträng. Konflikten, som bland annat handlade om arbetarnas föreningsrätt, pågick 1934–1935 innan Carl-Axel Söderström och Gunnar Sträng tillsammans skrev under kollektivavtalet. Konflikten kom att betyda mycket för Lantarbetarförbundet. På kort tid trefaldigades antalet medlemmar i Småland. Senare återvände paret till godset i Mülheim. Carl- Axel Söderström avled 1976, vid 83 års ålder. Hans äventyrliga hustru överlevde honom med 14 år och avled 1990, 89 år gammal.

Kommentarer