CIA försökte mörklägga Frank Olsons död

CIA försökte mörklägga Frank Olsons död

Den svenskamerikanska vapenforskaren Frank Olson föll mystiskt ut från ett hotellfönster. Han var en av hjärnorna bakom Anthrax­bomben, men då han drabbades av ånger och ville berätta undertecknades hans dödsdom.

Frank Rudolf Olsons föräldrar, Anders och Frederika, lämnade fattigdomen i Dalsland och utvandrade till Amerika i början av 1900-talet. De slog sig ner i Hurley, Wisconsin, en liten stad vid Lake Michigans strand, nära svenskbygderna i Minnesota. Några år senare, 1910, föddes Frank. Han visade tidigt att han var begåvad, därför såg föräldrarna till att han fick studera på universitetet. På den biologiska fakulteten vid University of Wisconsin bländade han professorerna med sin begåvning. Detta gjorde att militären fick upp ögonen för honom.

Andra världskriget hade brutit ut, och i Europa arbetade nazisternas dödsläkare febrilt med att ta fram ett hemligt vapen av virus eller bakterier som enkelt kunde slå ut hela arméer. Amerikanarna ville komma först i den kapplöpningen och 1943 grundade de ett eget forskningscentrum vid Fort Detrick i Maryland. Frank Olson rekryterades som en av de första vetenskapsmännen.

Familjeidyll. Frank och Alice tillsammans med Eric och Nils när de var små. Familjen levde på ytan att vanligt amerikanskt liv.

Frank hade inga moraliska invändningar, han var patriot och såg ingen anledning att ifrågasätta auktoriteterna inom militären. Redan tidigt hade han en idé om att koncentrera och förädla en av historiens mest fruktade virus, mjältbrand (Anthrax). Använd på rätt sätt och sedan spridd genom en bomb så skulle den enkelt kunna slå ut en hel fiendearmé på några timmar. Vid Fort Detrick arbetade Frank och hans kolleger dag som natt med att ta fram bomben. Varje dag kom det stora leveranser av apor till basen. Aporna injicerades med viruset och forskarna studerade djuren när de avled under svåra plågor. Frank mådde dåligt av experimenten, men visste att han närmade sig en slutgiltig lösning. Säkerheten var minutiös. Hela anläggningen omslöts av staket, bevakade av vältränade marinkårssoldater. Forskarlaget fick resa mellan arbetet och hemmen. Den fritid de tilläts få tillbringade de tillsammans. Ett par mil från basen byggde Frank och hustrun Alice ett hus och bildade familj. Snart sprang små barn runt på gården. Eric, Lisa och Nils lekte med pappas kollegers barn, framförallt Norman Cornoyers. Han blev Franks bästa vän. Bakom ridåerna skötte CIA allt. Det var de som satte upp målen och medlen. Forskarna visste att de skulle ta fram vapen som kunde ge Amerika världsdominans. I skuggan av det andra världskriget som precis tagit slut var många avtrubbade av alla grymheter. Därför blev mötet med verkligheten ett uppvaknande för Frank Olson.

Han och forskarlaget stod 1949 inför ett genombrott. De hade lyckats med att koncentrera mjältbrand och placera det i en bomb, och Frank hade bevisat både sin genialitet och lojalitet. Cheferna inom CIA var säkra på att den svenskamerikanska forskaren skulle lyda order. Så Frank skickades till Europa. Där fanns mängder av krigsförbrytare på flykt undan rättvisan. Flera av dem var helt oanvändbara för både öst- och västländerna, så de hängdes eller låstes in. Men nazisterna hade haft en mycket målmedveten forskning i biologisk krigföring och den kunskapen var efter kriget mycket värdefull. Vid koncentrationslägret Dachau i Bayern hade Hitlers dödsläkare arbetat med att ta fram virus och stridsmedel som skulle kunna slå ut hundratusentals människor snabbt och effektivt. De hade också prövat sina metoder på människorna som satt inlåsta i dödslägret.

Mörkläggning. CIA har hela tiden försökt tysta ner vad som egentligen hände. Som det står i artikeln ovan: ”En hemlighet som skulle krossat CIA.”

Både USA och Sovjetunionen kastade ut sina agentnät för att fånga upp de tyska förbrytarna, och de var heller inte sena att byta sida för att skapa sig en bättre framtid. Utanför Frankfurt hade CIA inrättat en hemlig bas i en gammal jaktvilla. Hit togs de flyende nazistiska krigsförbrytare som hoppades på ett nytt liv i Amerika. Frank var med och handplockade naziläkarna som gömdes i villan. I samma hus prövades de tyska bödlarnas experiment på människor. Misstänkta ryska dubbelagenter utsattes för grymma förhörsmetoder. Frank kom hem till Maryland och inför sin vän Norman bekände han vad som hade hänt i Tyskland. Människor, fastspända och utlämnade, hade dött under förhören. Deras panikslagna skrik ekade fortfarande i hans huvud. Frank Olson började nu tvivla på att han gjorde det rätta. Kanske kunde vetenskapen användas till att bättra gagna mänskligheten? Sommaren 1950 bryter Koreakriget ut. Nordkoreanerna bryter igenom söder om den 38:e breddgraden och USA lyckas få ett FN-mandat för att gå in med trupper. Det är första gången som de kommunistiska och kapitalistiska maktsfärerna ställs mot varandra i en väpnad konflikt. Samtidigt ett utmärkt tillfälle att pröva nya vapen och visa musklerna mot ryssarna som precis hade genomfört sin första kärnvapensprängning.

När freden kom 1953 berättade flera amerikaner som suttit i koreanskt fångläger fruktansvärda historier om hur mjältbranden hade bränt sönder fienderna inifrån. CIA och krigsmakten förnekade allt och menade att soldaterna blivit hjärntvättade. Frank Olson satt på sitt arbetsrum i Maryland och studerade resultaten. Viruset spreds effektivt och slog ut soldaterna på kort tid. Det sparade stora summor och liv bland de egna trupperna. Två flugor i en smäll, tyckte hans chefer. Men Frank förstod att han och vännerna på Fort Detrick hade släppt löst ett helvete på jorden.

Dödligt fall. Frank Olson blev utslängd 1953 från trettonde våningen på Hotel Statler i New York.

Sommaren 1953 var Frank nedstämd. Småbarnspappan som annars var glad och öppen slöt sig likt en mussla och var knappt kontaktbar. Under semestern med familjen och släkten förstod Alice och barnen att något inte stod rätt till. De visste inte att han bar på en fruktansvärd hemlighet, något som han tänkte offentliggöra, kosta vad det kosta vill. Frank ville gottgöra sina misstag. Han återvände från semestern, fast besluten att krossa vapenprogrammet. Samtidigt var han också engagerad i arbetet att ta fram en ny förhörsdrog, den som vi i dag känner som LSD. Vad han inte visste var att några av vännerna på Fort Detrick hade varnat cheferna i CIA om att han tänkte avslöja deras hemligheter. Hösten blev en mardröm för Frank som sjönk allt djupare ner i grubblerierna. Den 18 november 1953 bjöds han tillsammans med nio andra av de främsta forskarna inom biologiska stridsmedel in till en hemlig konferens vid Deep Creek Lake i Marylands skogsbygder. Med vid mötet fanns några av CIA:s dunklaste figurer, en av dem var Robert Gottlieb, som ska ha spetsat forskarnas drinkar med LSD. När Frank återvände hem till familjen efter mötet var han helt apatisk. Några dagar senare lades han in på mentalsjukhuset Rockville, men skrevs ut redan efter ett par dagar.

Frank hade nu fått en skugga vid sin sida. CIA-agenten Robert Lashbrook följde honom som en adjutant, men hade egentligen ett annat uppdrag. De båda checkade in på Hotell Statler i New York den 26 november. Natten mot den 28 november stod hotellchefen Ernesto Armand vid disken och arbetade när han hörde en otäck och dov duns mot asfalten utanför. Hotellchefen rusade ut och satte sig vid hans sida medan livet rann ut ur Frank Olson. Ett par timmar senare ringde det på dörren hos familjen hemma i Maryland. Alice öppnade och bröt samman under tystnad. Eric var nio år och vaknade, han tassade ut i vardagsrummet och förstod vad som hade hänt. Familjen skulle tro att pappa hade tagit sitt liv. CIA kom med presenter och invaggade dem i falskt förtroende. Men sanningen skulle hinna ikapp mördarna. 1975, drygt 20 år senare, publicerades en artikel om en anonym forskare som ramlat ut från ett hotellfönster i New York. Alice och barnen förstod att det var deras pappa det handlade om, så de kallade till en presskonferens för att berätta.

Dödligt uppdrag. Frank på väg till Kalifornien 1949 för att utföra tester med biologiska stridsmedel.

Nyheten skrämde upp CIA-cheferna, framförallt Donald Rumsfeld och Dick Cheney. De förstod att den stora hemligheten var på väg att läcka ut. Därför skickade de ett hemligt PM till president Gerald Ford att saken måste lösas. Det blev en stor nyhet när presidenten tog emot familjen Olson och gav dem en formell ursäkt inför tv-kamerorna. Men ursäkten gällde inte hela sanningen. President Ford och CIA medgav inför media att Frank utan vetskap fått LSD och menade att han hade drabbats av så allvarliga biverkningar att han tagit sitt liv. När kamerorna släckts ner tvingades familjen underteckna ett kontrakt som gav dem 750 000 dollar mot att inte rota mer i saken.

Men presidenten och hans män hade inte räknat med Eric Olson. Franks äldsta son skulle ägna sitt liv åt att finna sanningen. 1994 fick Eric igenom en ny obduktion av sin pappa som genomfördes av den erkända patologen James Starrs. Han förkastade alla tidigare obduktionsresultat och fann att Frank blivit slagen i huvudet före fallet från fönstret. Eric Olson fortsatte att utreda sin pappas död och fick till slut flera CIA-agenter att erkänna att Frank mördades. Men officiellt har de än i dag inte erkänt mordet.
P.S. För de som har Netflix går det att se en dokumentär om Frank Olson Wormwood.

Föräldrarna lämnade armodet i Dalsland
Namn: Frank Olson.
Född: 17 juli 1910 i Hurley, Wisconsin i USA, död i New York 28 november 1953.  Efter att ha ”fallit” ut genom ett hotellfönster.
Yrke: Bakteriolog, biologisk krigsforskare.
Familj: Frun Alice och barnen Nils, Eric och Lisa. Hans föräldrar Anders och Frederica Olson lämnade Dalsland i början av 1900-talet.