Bland barnsben och krabbfiske

IMG_4814om

Nu ska jag berätta var jag har gömt mig den senaste veckan! Bland höga klippor, mjuka berg, toppiga hus och gamla gator. I en liten sockersöt stad precis vid västkusten. Nämligen Lysekil!

Den sista sommaren, innan mamma och pappa skilde sig, var den sista gången som jag fick sätta min fot här. Jag minns hur jag och mina tre bröder, mamma och pappa spelade reggae på högsta volym. Vår nya stora stereo ekade. I ett gammalt, vackert blått hus i den lilla kuststaden sprang vi barn runt. Jag var fyra år gammal. Minnena är bara fragment, men de finns! Vi låg i sängen och kastade leksaksbollar i slem i taket som gjorde avtryck som förmodligen fortfarande finns kvar. Pappa fyllde år och han fick en Kalle Anka-keps där näbben var själva skärmen. Den var rolig. Och så fick han en helt otroligt lång klubba i rosa och svart. Den var i alla fall otroligt lång i en fyraårings ögon. Och minigolfbanan! Jisses, vad rolig den var! Med en miniväderkvarn som rörde sig.

IMG_4393omIMG_4577om

Nu steg jag och mina bröder ut på dessa gator igen tillsammans med mamma och mina brorsbarn. De fyller snart 1 år och 3 år, och fick se staden, stränderna och havet på samma sätt som vi gjorde när vi var små.

Det finns så mycket historia i Lysekil! Inte bara vår, den är varsamt färgad av människor från hundratals år bakåt i tiden. Nu trängde vi i familjen ihop oss i ett fantastiskt gult hus i vackra Gamlestan. Här kantas kullerstenarna av små rara trähus från 1800- och 1900-talet. Gatan har funnits i över 400 år. Utsikten är toppiga tak och klippor, och bakom öppnar sig havet.

IMG_4740IMG_4376om

Pascal och hans två söner trängde in sig i ett rum. Jag, mamma, Rasmus och Basse i ett annat. Tänk att få vakna av att ha hela sin morgontrötta familj runt sig och en treåring som har bus i ögonen. Frukostsmulor på läpparna och badhanddukar i högsta hugg.

Vi tog strandpromenaden ner mot den plats som jag minns starkast som fyraåring. Vi gick förbi en klippa som har ett djupt hål i sig från stenhuggare som jobbade där förr. Där brukade mina bröder gömma sig, minnena sköljde över dom och självklart skulle Walter pröva med sin pappa! Det bästa hålet någonsin. Och med tanke på bilden från Vikarvets Museum, se nedan, så har hålet varit roligt i alla tider.

IMG_4485om
IMG_4891om

Efter en krök så öppnade landskapet upp sig. Här var stranden! Klippor ramade in det långgrunda havet och betongmuren där vi brukade meta krabbor fanns kvar. De gamla omklädningsrummen och kiosken. Att kliva in i en minnesbild från barnsben känns djupt i hjärtat. För andra är det en strand som sett likadan ut sen 1980-talet, för mig strömmar minnena till. Där ute brukade pappa snurra mig i havet. I det där hörnet brukade vi sitta i solen. Där snubblade jag ner i vattnet en gång och blev ledsen. Snäckorna som vi behövde för att fiska krabborna plockade vi från klipporna och satte på snören som var knutna till klädnypor och en pinne. Det gick alltid galant! Och de barnen som var på stranden idag visade att det fortfarande går som en dans.

Lysekil blev en badort redan under 1860-talet. Det var då Carl Curman fick i uppdrag att skapa ett havsbad, och senare fick han även rita planen Malmtorgsbadet och Sturebadet i Stockholm. Att få komma hit skulle kännas läkande, och det kan jag säga att det gör det än idag. Vi vandrade förbi ett vackert hotell i rödmålat trä som från början byggdes år 1904, Strandflickornas Havshotell. Det byggdes från början för att utbända sjuksystrar från Stockholm skulle kunna få vila upp sig.

Min mormor och morfar semestrade här på västkusten. De for från Småland till kusten och det är därför som mamma for hit med oss barn redan när min äldsta bror var ett år gammal. Om du klickar här kan du se ett klipp på hur vågorna slog in på semesterbesökarna under 1950-talets glansdagar. Det är inte mycket som har förändrats!

IMG_4851om
IMG_4509om
IMG_4972om

Vi satt nu ute varje kväll på vår fina uteplats bakom huset och andades in havsluften. På dagarna fanns det loppisar lite överallt i staden, och auktioner i byn bredvid. Det slog mig att Lysekil verkar vara en så levande stad. Det händer saker här ute varje dag! På kvällarna är det bluesfestival och man samlas i den lugna hamnen för att dansa, på dagarna är det lotter i parken och hoppslott. Barnen leker på gatorna och alla människor är så nära och trevliga på ett sätt som jag inte är van vid. Men jag kan gärna vänja mig!

När solen gick ner sov vi tungt ner mot kudden. Intrycken fastnade som saltvattnet på huden och nästa dag skulle vi vakna med en busig treåring vid sängkanten. Och skapa nya oförglömliga minnen.

IMG_4302om IMG_5045

 

Kommentarer