Birgitta Rasmusson: Kakdrottning med hela svenska folket

Birgitta Rasmusson: Kakdrottning med hela svenska folket

Birgitta Rasmusson har genom rollen som den stränga domaren i TV-succén Hela Sverige bakar skapat nära nog hysteri och än en gång placerat kafferepet med sju sorters kakor i strålkastarljuset.

Vi träffade henne vid en föreläsning en förmiddag ute på Redbergs-Teatern i östra Göteborg. Tidigt ringlade köerna utanför. Det kvinnliga inslaget dominerade inte oväntat men även ett stort manligt deltagande syntes i publiken. Alla beredda att lyssna på Birgittas visdomsord. Efter föredraget följde frågestund, bokförsäljning och autografskrivning i flygande fläng.

 

Får det vara en kopp? Birgitta Rasmusson häller upp kaffe ur en kanna modell större.

Namnet ”Kakdrottningen” myntades en dag på Göteborgs Central. Birgitta väntade på att resa hem till Stockholm igen när tåget därifrån kom in på perrongen intill. Ut ur en av vagnarna steg mat- och vinexperten Carl-Jan Granqvist. Han fick syn på Birgitta och lät sin kraftiga stämma ljuda: ”Nä men titta Kakdrottningen och hennes följe!” lät det. Sedan den dagen var ytterligare ett smeknamn fött.
– Jag har fått många, skrattar Birgitta Rasmusson. Flera kallar mig ”kaktanten”. Andra ”Bullgumman” och ”Småkakornas apostel”. Det finns fler men det skulle ta alltför lång tid att räkna upp alla. Men jag känner mig hedrad av dem. Att kafferepet kommit på modet igen är en sak Birgitta intygar. Hon berättar om ett möte nyligen med en ung man på en gata i Stockholm.
– Han skulle ordna ett kafferep och behövde ledsagning med i första han bordduk och porslin. När jag gav honom några råd berättade han att det var TV-programmet som väckt intresset för kafferepet. Kafferepet har anor ända sedan början av 1900-talet. En kakbok från 1906 kallad För kafferepet avslöjar att bjudningsformen med kaffe och sju sorters kakor och tårta till är i grunden en svensk tradition och att kalasen i början var avsedd enbart för kvinnor. Vid vissa tillfällen var prästen i församlingen inbjuden.
– Inte alltid, berättar Birgitta. Han måste var en trivsam person som kunde smälta in i konversationen runt bordet. Då kunde han till och med få en egen finare duk under sitt kaffekopps­kuvert, en så kallad prästaduk. Själva namnet ”kafferep” kom sig av kvinnornas förmåga att sysselsätta sig och ta vara på tiden. De satt ofta och repade upp gammalt slitet tyg eller stickade medan de lät sig väl smaka av kaffet och bordets läckerheter. Ofta stannade det inte vid en kopp utan det blev påtår. Sedan kunde det fortsätta med tretår för kopp nummer tre. Därefter följde krusetår för fyran och pintår för femman. Det sistnämnda tillhör sällsyntheterna och uttrycket finns inte heller med i Svenska Akademiens ordlista.

Birgitta Rasmusson föddes i Restenäs utanför Ljungskile i Bohuslän. Hon gick i Resteröd skola innan högstadiet i Uddevalla allmänna läroverk där hon tog studenten 1959. Det stod redan tidigt klart för henne att intresset för kakor skulle forma hennes liv.
– Redan som sexåring tyckte jag att det var lika roligt att ta fram mammas kakböcker och sitta och titta på bilderna som att bläddra i sagoböcker. Jag verkligen kände för de vackert dukade kakborden, formen på kakorna och de fina glasyrerna.

I dag har baktraditionen kommit i ropet igen. Det märks i alla generationer. När det bjuds på kafferep så gäller ofta hela menyn. Den goda bullen, mjuka kakan och minst sju sorters småkakor och så kronan på verket, tårtan. Det gäller att vara väl förberedd och komma med nästan tom mage. Alla sorter bör ätas annars kan värdinnan eller värden bli besviken. Birgitta Rasmusson minns ett tillfälle.
– Jag kom till ett kafferep där värdinnan mötte upp med sjutton sorters olika kakor plus tårta. Då gällde det att vara diplomatisk. För jag hade ingen chans och säkert inte de andra heller att sätta i sig alla sorter som brukligt var. Jag minns inte exakt i dag hur jag klarade upp situationen men skulle det uppstå igen skulle jag säga till innan jag sätter mig till bords.

Kaktrio. Birgitta Rasmusson under inspelning av matprogrammet ”Hela Sverige bakar” tillsammans med programledaren Tilde de Paula Eby och bagaren och konditorn Johan Sörberg.

Men vad vore alla goda kakor utan kaffetåren. Kaffedrickande har traditioner ända från Karl XII:s tid. Råvaran kom från turkarna. Det var också de som försåg den svenska konungen och hans hov med bönorna efter nederlaget i Poltava 28 juni 1709. För att dämpa den förlusten fick de flera kilo kaffe dagligen. Majestätet själv gjorde enligt uppgift av med tre kilo varje dag. Att han lyckades somna efter det måste var en av hans största bedrifter. När kungen återvände hem till Sverige igen hade han förutom kaffe också med sig en kaffekokningsapparat. Kokkaffets popularitet stod sig i 250 år. Kaffet skulle vara nykokt och nymalt i handvevad kvarn. När kaffet serverades fick det inte finnas sump eller vara grumligt. Det förhindrades till en början med att ett så kallat ”klarskinn” det vill säga ett torkat fiskskinn som användes för att få ett perfekt kaffe att hälla på serviskannan. I slutet av 1970-talet tog filterbryggandet över. Då dök också olika elbryggare upp samtidigt som kokkaffet nästan försvann. Vid den här tiden hade svensken börjat charterresa ut i Europa. Vi fick smak för både espresso, cappuccino och caffelatte. Med det följde olika maskiner och tillbehör in i hushållen. Men nu verkar vi vara på väg tillbaka till ursprunget igen. Traditionellt bryggkaffe är på frammarsch och fastän ännu inte lika mycket, kokkaffet.

Kaffehusen blev till en början mötesplats enbart för männen. Kvinnorna svarade tämligen omgående med kafferepen som blev en viktig social funktion. I dag samlas alla tillsammans på kaféerna. Sverige är enligt Birgitta Rasmusson det enda land som serverar kaffebröd till. Birgitta har själv medverkat och skrivit i 47 böcker. Den största Sju sorters kakor kom ut i första upplaga 1945 när kriget var slut och ransoneringen på smör, ägg, mjöl, socker och inte minst kaffe upphörde. ICA-förlaget bestämde sig för att anordna en recepttävling. Redaktionen fick in över 8 000 recept från över 3 000 deltagare. I dag är upplagan med alla nytryck och receptändringar uppe i över 4 miljoner exemplar!

Om du ska göra den gladlynta och trevliga Birgitta Rasmusson lite surmulen så nämn bara ordet ”Fika”.
– Det ordet gillar jag inte. Måttet var rågat när jag intervjuades av en ung journalist som i rubriken skrev ordet ”Fikarep”. Men numera har jag vant mig. Ordet har tyvärr kommit för att stanna. Till hösten är det dags för en ny omgång av Hela Sverige bakar. Birgitta Rasmusson är väl förberedd.
– Det ska bli roligt att träffa alla dessa duktiga bagare som finns i de svenska hemmen runt om i landet.

Gillar att skriva kokböcker och att cykla

Namn: Birgitta Rasmusson.
Yrke: Författat ett otaligt antal kokböcker.
Birgittas bästa: Favoritrecepten till det svenska fikat medförfattare till Rutiga kokboken och Sju sorters kakor. Jobbade tidigare i 20 år på ICA provkök.
Ålder: 78 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Singel.
Hobby: Bakning och annan mat­lagning, kokböcker, trädgård och att cykla.