Banbrytande kriminalfilm chockade Sverige

Banbrytande kriminalfilm chockade Sverige

I en tid då det mest visades lättsamma komedier chockades biopubliken av ett kriminaldrama som byggde på ett mycket omtalat mordfall. Ett brott blev en succé och inledde en ny era inom svensk film på 1940-talet.

Den 22 augusti 1940 hade höstens storsatsning premiär på biograf Royal i Stockholm. Filmen hette Ett brott och var regisserad av den högt ansedde regissören och skådespelaren Anders Henrikson. Till grund för filmen låg Sigfrid Siwertz framgångsrika pjäs med samma namn som haft urpremiär 1933.

Men när Siwertz försökte få dramat att överföras till film sa alla bolag nej tack – alla utom Terrafilm och den nytänkande producenten Lorens Marmstedt. Anledningen till de andra bolagens ovilja var att i stort sett bara pilsnerfilm och lustspel hade spelats in i Sverige under 1930-talet. Få dramatiska satsningar hade gjorts och att satsa på Ett brott ansågs omöjligt: det var en ytterst allvarlig historia med olyckligt slut och hjälten var en mördare.

Maud (Karin Ekelund) söker upp den morddömde Rutger (Edvin Adolphson) i fängelset, en mycket dramatisk scen. Handlingen skiljer sig delvis från den verkliga historien.
Maud (Karin Ekelund) söker upp den morddömde Rutger (Edvin Adolphson) i fängelset, en mycket dramatisk scen. Handlingen skiljer sig delvis från den verkliga historien.

Men de fick bittert ångra sig, eftersom det snabbt visade sig att filmen fick folk att vallfärda till biograferna. Den blev en av de allra största publiksuccéerna under 1940-talet. Fyra år senare fick den till och med nypremiär efter att i Svenska Dagbladet ha röstats fram som en önskefilm.

Inte bara publiken var hänförd. Filmkritikerna var eniga om att den inte var något mindre än ett mästerverk med sitt realistiska sätt att psykologisera karaktärerna och deras handlingar.

De positiva recensionerna haglade och såväl regissören som manusförfattarna och skådespelarna lovordades. Edvin Adolphson och Karin Ekelund gjorde enligt många sina livs roller. Både de och regissören belönades med varsin plakett från Svenska Filmsamfundet för sina prestationer.

Ebba Hamn var ett av offren vid de von Sydowska morden 1932. Detta är en autentisk bild från polisen.
Ebba Hamn var ett av offren vid de von Sydowska morden 1932. Detta är en autentisk bild från polisen.

Filmen blev vid Biografbladets årliga omröstning av Sveriges filmjournalister utsedd till den bästa under 1940. Den fick hela 130 poäng och var i en helt annan liga än övriga filmer som tog pris – tvåan fick bara 50 poäng.

Vad var det då som gjorde filmen så uppmärksammad att den än i dag räknas som en av de allra bästa svenska 40-talsfilmerna? Rent filmhistoriskt betraktades den vid premiären som inledningen till en helt ny typ av svensk film. Filmer av det mer allvarliga slaget var ovanliga och kriminaldramer existerade överhuvudtaget inte. Därför hälsades Ett brott som något helt unikt och den omtalades som den första riktiga svenska kriminalfilmen. Man började prata om en tid före och efter denna film. Den blev symbolen för övergången från 30-talets lättsamma filmografi till 40-talets mer realistiska och allvarstyngda filmproduktion där de flesta nya regissörsförmågor hade höga konstnärliga ambitioner.

Men allra viktigast var att Ett brott byggde på ett verkligt mordfall, därtill ett av de fall som fått mest medial uppmärksamhet i svensk kriminalhistoria. Redan när pjäsen Ett brott – ett tidsdrama kom 1933 visste folk vad det handlade om. Pjäsen fick enorm uppmärksamhet eftersom den kom så tätt inpå det som kallades ”de von Sydowska morden”.

De händelser som låg till grund för filmmanuset var följande: Under kvällen den 7 mars 1932 hittades den kände juristen och politikern Hjalmar von Sydow död i sin bostad på Norr Mälarstrand i Stockholm tillsammans med kokerskan Karolina Herou och hembiträdet Ebba Hamn. De hade blivit ihjälslagna, förmodligen med ett strykjärn eller ett järnrör.

Mördaren var chockerande nog Hjalmar von Sydows 23-årige son Fredrik, i sällskap med hustrun Ingun. Hennes grad av inblandning i morden var oklar, men polisen efterlyste de båda bara några timmar efter dådet, skäligen misstänka för mord.

Att polisen så snabbt förstod vem gärningsmannen var berodde på att dennes 15-åriga lillasyster och hennes kusin kom hem till våningen medan paret Sydow fortfarande var kvar där. Det första de fick se var Ingun som torkade upp något från golvet, vilket Fredrik påstod var rödvin. Han gav sedan flickorna pengar för att de skulle gå på bio och förklarade att fadern hade rest till Göteborg och att hembiträdena fått ledigt.

Paret lämnade lägenheten och de båda unga flickorna förstod snart att något var väldigt fel. De såg faderns rock hänga kvar och märkte att flera dörrar var låsta. I badrummet upptäckte de att badkaret var fyllt med blodfärgat vatten. Snabbt ringde de efter hjälp. Vänner till familjen kom till undsättning, fann de tre liken och informerade polisen.

Vid det laget hade paret von Sydow åkt omkring några timmar i Stockholm i taxi och gjort många märkliga stopp. Färden slutade i Uppsala där de besökte restaurang Gillet och åt en festmiddag bestående av ostron och champagne. ”Champagne och rosor till min fru”, lär Fredrik ha ropat och sedan begärt att orkestern skulle spela Änkevalsen.

De satt fortfarande till bords då polisen hittade dem. När Fredrik ombads följa med sköt han först sin hustru och sedan sig själv. Efter sig lämnade paret en treårig flicka och en för alltid stigmatiserad släkt.

Mordet blev mycket uppmärksammat, både för sin brutalitet och för att det var ett familjedrama i den högre societeten. Det har antagits att motivet var ekonomiska mellanhavanden: Fredrik hade efter morden tagit sin fars plånbok med 235 kronor med sig. Men varför slogs i så fall även hembiträdena ihjäl? Det är fortfarande en gåta.

Morden omnämndes i många kretsar som ”händelsen”; det var något man inte fick tala så högt om. Samhällsandan var sådan att det knappast var tal om att skildra de exakta omständigheterna. Därför är mycket i filmen ändrat och omkastat. Familjens namn har ändrats till von Degerfelt och mordoffret i filmen är inte fadern utan förövarens farbror. Men miljön är fortfarande Stockholms övre borgarklass och historien kretsar kring det unga äkta paret von Degerfelt, som delar samma öde som verklighetens par.

Andra likheter är det fokus som läggs på motsättningarna mellan mördaren och dennes hårde far, inspirationen kommer från den spända relationen mellan Fredrik och Hjalmar von Sydow.

Så trots att filmen tog sig konstnärliga friheter och ändrade om en del av hänsyn till familjen von Sydow visste alla vad det handlade om. Liksom det brutala brottet skakade filmen om Sverige på nytt.

 

 

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *