Åre – ett paradis för vintersemestrar

Åre – ett paradis för vintersemestrar

Då järnvägen drogs fram genom Sverige blev det möjligt att turista på exotiska platser som Åre. Sedan dess har Åre hållit ställningen som vårt främsta skidparadis. 

Vinnare! Sarah Thomasson och Åke Nilsson är på väg upp i ”hinkliften” någon gång på 1950-talet. Sarah vann en VM-bronsmedalj i slalom i Åre 1954.

När mellanriksbanan och norra stambanan öppnades 1882 fick Jämtland sitt genombrott som turistort. Fjällen hade en stor lockelse på de första turisterna som var välsituerade och högutbildade stadsbor. De drogs till den orörda naturen och sökte fysiska strapatser – naturen skulle besegras! Järnvägens färdigställande kom att ändra förutsättningarna radikalt för turismen i Åre. Många inspirerades av järnvägens ankomst och investerade i hotell och restauranger. Samhället växte och 1906 presenterade stockholmaren Carl-Olof Rahm en plan för Åre by med ett projekt om en bergbana till toppen av Åreskutan. När han besökte Åre 1903 fick han idén att lansera byn som turistort. Rahm hade varit i Davos flera gånger och utarbetade en plan för hur Åre skulle kunna se ut. ”Åreprojektet” kom att ge orten den alpbyprägel som gett Åre namnet ”Sveriges Davos”.

Håller ställningen. Idag är Åre en modern turistort med många slalombackar och hotell och ett ”måste” för alla vinterturister.

Rahms genidrag var att bygga en bergbana som stod klar 1910 och var stakad till Östra Platån och Mörvikshummeln och vidare upp till Åreskutans topp. Sträckan upp till toppen fullföljdes inte. Bergbanan blev mycket uppmärksammad då den var den enda i sitt slag i Sverige. Längs banan anlades en bobsleighbana som blev klar till första ”Åreveckan” 1910 och var 1 700 meter lång med en sträckning från övre bergbanestationen till Åre gamla kyrka. Den var den dittills enda bobsleighbanan av internationellt mönster och storleksordning. 1952 byggdes den så kallade ”hinkliften” en linbana från Östra Platån upp till Mörvikshummeln. Denna lift var en förutsättning för att kunna anordna det första alpina VM 1954 i skidåkning i Sverige 1954. Det blev en succé, inte endast för medaljer till hemmadottern Sara Thomasson och östersundaren Stig Sollander. Tävlingen kom att bli en vändpunkt i Åres turismhistoria och markerade vinterturismens övertag över sommarturismen. Efter 1954 blev Åre definitivt en vintersportort, men det fanns också problem, eftersom utvecklingen i byn kom att stanna av efter mästerskapen. Tiden efter VM blev tung för företagarna. Alla väntade på nya Åreprojekt och under denna väntan sprang tiden ifrån Åre som turistort.

Skidliftarna skapade en ny grupp fjällresenärer, ”liftfolket”. De saknade den tidigare turismens intresse för tystnad och ensamhet i fjällen och de hade inte tålamod att bestiga fjällen. Besteg de ett fjäll så var det för nedfartens skull. Satsningen att göra Åre till vintersportort, berodde inte enbart på den storslagna naturen, utan genom att man även byggde bergbanan så lyckades man. I dag är Åre en populär turistort och 2019 kommer det att köras alpina VM igen för tredje gången.