Ångloken lärde oss hålla tiden

Ångloken lärde oss hålla tiden

Den 26 mars ställer vi om till sommartid. Och lika knepigt är det varje gång – ska visaren dras framåt eller bakåt? Men det är ingenting mot förr då stationsklockorna hade två minutvisare. 

Sverige har haft sommartid sedan 1980 men redan 1916 gjordes ett försök med sommartid. Då var det främst bönderna som protesterade och menade att korna knappast gjorde skillnad på sommar och vinter. Då juvren var stinna satte råmandet i gång oavsett vad klockan var. Innan 1879 hade Sverige lokal tid och det skilde bland annat 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg och 45 minuter mellan Strömstad och Ha­paranda. Sverige var ett litet land där folk vistades i sina byar från vagga till grav och ingen brydde sig om vad klockan var i någon annan del av landet.

Det var när järnvägen började byggas ut i mitten av 1800-talet som behovet av en gemensam tid blev akut. Tidtabellerna var lika krångliga att förstå, som att läsa Bibeln på hebreiska. Lokförarna kunde inte hålla tiderna då deras egen klocka inte stämde med den lokala tiden. Då införde Statens Järnvägar en egen järnvägstid, vilket inte gjorde saken lättare, och satte en extra minutvisare på stationsklockorna. Den ena visade den lokala tiden och den andra järnvägstid. För att bringa reda i kaoset bestämde sig riksdagens två kamrar för att införa normal tid som också kallades borgerlig tid. Men det var inte så lätt att enas om vems tid man skulle utgå ifrån. I 15 år käbblade man om Göteborgs eller Stockholms tid skulle gälla. Till slut kunde man enas om en kompromiss och bestämde att nollpunkten (meridianen) skulle dras mitt emellan de två städerna. 1879 började den nya tiden att gälla och Sverige var enat – åtminstone vad gällde tiden.

Gemensam borgerlig tid
Med nästa års början erhålla vi i Sverige en ny tid, åtminstone i det afseendet, att från och med den 1 Januari träder i kraft bestämmelsen om en för hela landet gällande gemensam borgerlig tid.
Ur Wernamo tidning den 22 nov ember 1878.

Kommentarer