Åke Kjellin, 83, radioentusiast i 70 år: På museet kan man frossa i radiohistoria

Åke Kjellin, 83, radioentusiast i 70 år: På museet kan man frossa i  radiohistoria

Åke Kjellin är van vid att guida i Radiomuseets unika samlingar av apparater från hela 1900-talet. Själv började han redan som 12-åring med att bygga en radio i pappas garage.

Knappast mobil. Åke Kjellin visar upp en mobiltelefon från tidigt 1970-tal. Den hade redan då åtskilligt av dagens finesser men var betydligt större, tyngre och ställde högre krav på energiförsörjning.
Knappast mobil. Åke Kjellin visar upp en mobiltelefon från tidigt 1970-tal. Den hade redan då åtskilligt av dagens finesser men var betydligt större, tyngre och ställde högre krav på energiförsörjning.

Han lever för och med radion. Har gjort så i nästan hela sitt liv. Åke Kjellin tillbringar mycket av sin tid på Radiomuseet. I egenskap av Radiohistoriska Föreningen i Västsveriges ordförande mellan 2012 och till mars i fjol styrde han upp den gigantiska samling av teknikprylar som i dag blivit ett storslaget museum där inte bara inbitna radio- och TV-intresserade utan också den oinvigde kan få sitt lystmäte.

– Men ta god tid på er. Det är mycket att se och höra, säger Åke Kjellin.

Som van ciceron tar han oss med på en rundvandring i en före detta varvsbyggnad på Lindholmen på Hisingssidan i Göteborg. Här har en gång Götaverken haft sitt ritkontor i över 1 000 kvadratmeter stora lokaler. Nu trängs i kronologisk ordning objekt från olika epoker inom radioteknikens utveckling. Skänkta av entusiaster likt Åke Kjellin. Här finns allt från byggsatser för hemmagjorda radioapparater, kristallradion, skivspelaren, tran­sistorradion och TV-apparater. Ja, Kjell Stenssons klassiska 1:a aprilskämt med nylonstrumpan framför TV-n för att åstadkomma färg-TV är förstås med. Dessutom alla avdelningar för rund-kommunikation, fartygs-, militär- och flygradio samt mätteknik.

– Vi har över 4 000 föremål och minst lika många i lager, berättar Åke. Allt registrerat och fotograferat.

Mjuka former. Centrumradio från Sverige från 1955.
Mjuka former. Centrumradio från Sverige från 1955.

Bland de äldre apparaterna på museet finns en gnisttändare med tillhörande mottagare. Det är ett examenarbete vid Chalmers 1906 av KG Eliasson. Han startade Göteborgs första rundradiosändare den 18 januari 1923. Att promenera bland dyrgriparna och igenkännande le åt olika radioapparater, högtalare, TV-modeller och inte minst dagens mobila utveckling är fascinerande.

– Den avancerade tekniken i dagens smarta mobiltelefoner fanns redan på 1970-talet. Allt vad vi kan göra i dag fanns för det mesta också då men apparaterna tog större utrymme och ställde också stora krav på energiförsörjning.

Åke Kjellin  greppar en mobil från 1970-talet. Inte utan vissa svårigheter försöker han få remmen i väskan den ligger i över axeln. Jag hjälper till och märker att ”mobilen” är överraskande tung. Den väger över 10 kilo!

Radiobil. När transistorradion kom i slutet av 1950-talet dök de upp i de mest fantasifulla skepnader. Här frontmodell som är en kombination av en Chevrolet och en Buick 1959.
Radiobil. När transistorradion kom i slutet av 1950-talet dök de upp i de mest fantasifulla skepnader. Här frontmodell som är en kombination av en Chevrolet och en Buick 1959.

Men låt oss lyssna till Åke Kjellin som berättar hur alltsammans började.

– Italienaren Guglielmo Marconi anses vara den person som uppfann radion. Alltsammans började runt 1850 med upptäckten av radiovågorna. Utan radion hade exempelvis inte dagens datorer existerat. Guglielmo Marconi gjorde 1896 en demonstration av trådlös telegrafi över ett större avstånd. Från Cornwall i England över Atlanten till Newfoundland i Kanada. Att kunna överföra information med ljusets hastighet blev snabbt intressant. Inte minst för militären.

Nu gick allt i rasande fart. Via radiosändningar fanns möjligheten att nå hela landets befolkning. Rundradion var född.

På 1930-talet blomstrade radion. I nästan varje hem stod den på hedersplats i vardagsrummet. Oftast tillverkad i mörkt ädelträ. Här samlades familjen och lyssnade på utsändningarna. Det var nyheter varvade med vetenskapsprogram, underhållning och sport.

Åke Kjellin berättar att en radio på 1930-talet kostade 240 kronor. En stor investering motsvarande 190 arbetstimmar. I Göteborg var det bröderna Anderssons Velocipedaffär på Kungsgatan som hade det största utbudet.

Slår det gnistor om. Några av de äldsta apparaterna på museet är denna gnistsändare till vänster och tillhörande mottagare till höger.
Slår det gnistor om. Några av de äldsta apparaterna på museet är denna gnistsändare till vänster och tillhörande mottagare till höger.

Under vår rundvandring kommer vi in på TV-avdelningen. Här finns alla de modeller man växt upp med. Åke tar oss till en tung pjäs med en liten TV-ruta. Den är från USA och kom till Sverige redan 1947. Alltså långt innan TV slog igenom. Radiomuseet har också ett intressant bibliotek med över 8 000 titlar om radioteknikens utveckling.

Åke Kjellin själv är född i Ånge i Me­delpad. Redan som 12-åring byggde han sin första radio hemma i pappa Edvins ga­rage. Efter realexamen tog pappan ett samtal med sin son och frågade vad han ville bli. Det var begränsat med framtidsjobb i kommunen. Så för att hjälpa sonen i hans yrkesval skrev han flera brev till landets yrkesskolor. Svaret från ett av dem kom från dåvarande telefonaktiebolaget L M Ericsson i Stockholm.

– Pappa tyckte att det var något värt att satsa på. Inte minst med tanke på mitt intresse för kommunikationsradio. Så 15 år gammal flyttade jag till Stockholm och började på LM Ericsson.

Vardagsrum från 1950-talet. Med TV på hedersplats och radiogrammofonen alldeles intill.
Vardagsrum från 1950-talet. Med TV på hedersplats och radiogrammofonen alldeles intill.

Efter mina första tre lärlingsår kallades jag upp till ansvarig chef. Han talade om att de ville satsa på mig och föreslog att jag skulle börja på Tekniska Läroverket för utbildning som företaget bekostade.

Åke Kjellin trivdes verkligen. Hans radiodrömmar hade börjat gå i uppfyllelse. Men efter det militära återvände han inte till LM Ericsson. I stället började han hos Johan Lagercrantz, ett bolag inriktat på radiokomponenter och utrustningar med flera agenturer bland annat i USA. 1957 lämnade Åke Kjellin Stockholm för Göteborg och startade två företag i liknande bransch.

I dag är det Radiomuseet som gäller för Åke Kjellin. Han och medarbetarna håller på med en ombyggnad där man bygger upp en så kallad ”gateway” för att bättre förtydliga varje avdelning på museet för besökarna.

Ett museum får aldrig stelna till trots att det är gamla saker som presenteras. Det är personalen på Radiomuseet en garanti för att så inte sker.

ung entusiast. Åke Kjellin, 14 år, arbetar med en kristallmottagare. Han fick tidigt smak för radioyrket och pappa Edvin uppmuntrade.
Ung entusiast. Åke Kjellin, 14 år, arbetar med en kristallmottagare. Han fick tidigt smak för radioyrket och pappa Edvin uppmuntrade.

Radioingenjör och allt-i-allo

Namn: Åke Kjellin.
Ålder: 83 år.
Yrke: Radioingenjör, guide och allt-i-allo på Radiomuseet i Göteborg.
Familj: Sambo och två söner.
Bor: I Göteborg.
Hobby: Radio förstås, motorsport och veteranbilar.

Erik Bergsten journalist o programledare för Tekniskt magasin på TV tar emot kunglig medalj 19850612
Erik Bergsten journalist o programledare för Tekniskt magasin på TV tar emot kunglig medalj 19850612

Museet bildades av radioentusiaster

Radiomuseet i Göteborg drivs ideellt av medlemmarna i Radiohistoriska Föreningen i Västsverige. Föreningen bildades av radiointresserade 1983.
Bland dem fanns bland annat redaktör Erik Bergsten vid Sveriges Television som blev föreningens första ordförande.
Radiomuseet fick från början disponera lokaler i dåvarande Industrimuseet i Gårda men när det lades ner 1993 fick museet överta det nedlagda ritkontoret på gamla Götaverken på Lundbystrand.

Kommentarer