80 år sedan Cornelis Vreeswijk föddes

80 år sedan Cornelis Vreeswijk föddes

Cornelis Vreeswijk (1937–1987) tvingades ställa in sin enastående karriär i förtid på grund av den levercancer han åsamkat sig själv. Sista året gav han ut I elfte timmen och Till Fatumeh och hoppades på att få ge så mycket mer men alkoholen tog ut sitt pris och han dog i november 1987. Trots att det var 30 år sedan är musiken lika levande i dag.

Han föddes för 80 år sedan i Nederländerna och flyttade till Sverige med sin familj som 12-åring 1950. Cornelis bestämde sig att snabbt erövra språket för att inte vara en främling i det nya landet. Han var en knubbig och osäker yngling som varje dag åkte in till biblioteket och läste allt han kom över för att hitta sitt språk i det nya språket. (Trettio år senare sökte han svenskt medborgarskap och krävdes på ett språkprov. Cornelis berättade att han gett ut ett trettiotal skivor och flera diktsamlingar och att det borde räcka5. Men byråkraten stod på sig. Det slutade med att Cornelis aldrig blev svensk medborgare.) Då han spelade på vispråmen Storken i början av 60-talet tystnade sorlet och allas blickar vändes mot scenen. Där blev han vän med Fred Åkerström som ville sjunga in hans låtar men Anders Burman på Metronome ville höra Cornelis och gav ut hans första platta Ballader och oförskämdheter 1964. Det gav en hatkärlek mellan de två stora barderna i modern tid.

Cornelis var ojämn under sin karriär beroende på hans missbruk men hans lägstanivå stod högt. Han var en ständig bohemisk gäst i kvällspressen med skatteskulder, fylla och fängelsedomar. Men alltid förlåten och älskad för sina visor och sin skaldekonst. Kanske inte helt bekväm hemma med sitt missbruk. Hans son Jack berättade i en intervju med Minnenas Journal: ”Farsan var kärleksfull och generös och ville alltid väl, även om det inte alltid blev så bra.”