70 år sedan krigsslutet

70 år sedan krigsslutet

Den 7 maj 1945 kapitulerade Tyskland på alla fronter och glädjen visste inga gränser. Aldrig glömmer vi scenerna från Kungsgatan i Stockholm med jublande folkmassor. Äntligen var det fred.

Spontan festplats. Det här är välbekanta scener från Kungs­gatan i Stockholm den 7 maj 1945. Glädje­beskedet om fred i Europa har just kommit och många tusen människor samlas i centrum. Hela staden ville vara med och fira denna soliga dag och festen varade länge.
Spontan festplats. Det här är välbekanta scener från Kungs­gatan i Stockholm den 7 maj 1945. Glädje­beskedet om fred i Europa har just kommit och många tusen människor samlas i centrum. Hela staden ville vara med och fira denna soliga dag och festen varade länge.

Klockan 14.00 denna måndag kom tysk radio med det efterlängtade budskapet: ”Tyska män och kvinnor! Krigsmaktens överkommando har i dag på order av storamiral Karl Dönitz förklarat att alla stridande tyska trupper ska kapitulera villkorslöst.”

I Sverige var det reportern Gunnar Helén, senare folkpartiledare, som denna soliga eftermiddag förmedlade den stora nyheten till radiolyssnarna. Han hade just hört den i brittisk radio. Och statsminister Per Albin Hansson sa: ”Det känns som en lång mardröm äntligen släppt sitt tag och vi återigen kan andas.”

Efter nästan sex år av oro och ovisshet var kriget över, åtminstone i Europa. Lättnaden var enorm och glädjen visste inga gränser.

Nyheten om freden spreds snabbt. I Stockholm lämnade alla som kunde sina jobb för att ge sig ut på gatorna och fira. I stadens centrum samlades massor av människor och unga som gamla hurrade, jublade och sjöng. Trafiken stoppades och till och med poliserna drogs med i spontana ringdanser.

Freden 1945Överallt viftades det med flaggor, för­utom den svenska sågs många norska liksom amerikanska och brittiska. Kungsgatan blev centrum för firandet och där befann sig snart tiotusentals människor.

Från öppna kontorsfönster tömde de anställda sina papperskorgar. Tonvis med papper singlade likt konfetti ner över folk, cyklar, bilar och spårvagnar – ja, det var inte enbart kontorspapper utan även rullar till räknemaskiner och toalettpapper som yrde genom luften.

Det var en karnevalsyra som ingen sett maken till i Stockholm, varken förr eller senare, och festen varade till långt in på kvällen.

 

Freden 1945Självklart ville även skolbarnen delta och den då 14-årige Arne Lundgren var ett av dem. Han och kamraterna bad att få ledigt resten av dagen för att fira. Men det blev ett bestämt nej från läraren. ”Det var inte en chans så länge det var skoltid. Det rådde kadaverdisciplin. Efter sista lektionen stack vi raka vägen till Kungsgatan.”

Freden 1945Runt om i landet rådde glädjestämning. Även för skolflickan Inger Dahlgren i Västergötland blev den 7 maj 1945 ett minne för livet: ”I radion fick vi höra att freden skulle ringas in i Sveriges kyrkor. Så när jag cyklade de 2,5 kilometerna till skolköket ringde klockorna från Berghems kyrka hela tiden. Det är något jag aldrig glömmer.”

 

 

Beställ vår bok om Krigsåren

Kommentarer