1800-talet fångades i Josabeths ögonblicksbilder

1800-talet fångades i Josabeths ögonblicksbilder

När väninnorna tog upp stickningen tog Josabeth Sjöberg upp sina målarpenslar och fångade vardagen. Hennes akvareller sågs som trams innan en ny generation insåg värdet i hennes bilder. 

Vy mot Stigberget. Josabeth sitter i målningens mitt och avtecknar Stigbergets silhuett med Tjärhovsgatan framför sig och nuvarande Folkungagatan bakom sig. Det är den så kallade Tandpetaren från 1827 som sträcker upp sig på berget, som ritades av Karl Johantidens ledande arkitekt Fredrik Blom. Med valhänt perspektiv målar hon exakt varje hus, fönster och planka från fru Bergqvists trädgård.

Josabeth Sjöberg skulle leva hela sitt liv på Södermalm. Där föddes hon och det var där som hon skulle måla sina akvareller som långt efter hennes död skulle ge henne en plats i konsthistorien. Inte för hennes skicklighet, utan för att hennes detaljrika bilder gav oss en bild av ett småborgerligt liv i en tid som ligger långt bakom oss. Det fanns ingen föreställning om vad som skulle återges, hennes styrka låg i ett naket öga som enbart registrerade det hon såg och som hennes händer förmådde att återge. Hon ägde ingen kunskap om måleriet, perspektiv eller av det som förväntades en skolad konstnär. Hennes naiva bilder saknade allt det en konstlärare vill lära ut. Men kvar finns det sanna, som ett tidigt fotografi. Det är en förklaring att hennes bilder lever kvar i vår tid, nakna och opåverkade av tid och tanke.

Ferdinand Tollin besöker Tavastgatan 13. Tidningsmannen Tollin som med sina illa sedda karikatyrer sällan visade en undersåtlig vördnad besökte sin vän på Tavastgatan och Josabeth såg honom som en ridderlig kavaljer och bjöd på te och en uppfriskande diskussion. Tollin valde senare att gå i landsflykt istället för att gå i fängelse för kungatrots. Efter det blev det tyst på hennes kammare.

Josabeth föddes på Södermalm i början av 1800-talet i en borgerlig familj som inte var fattig men knappast rik. Hon fick en slitsam insikt om att inte höra till ett högre skikt men inte heller till de fattiga som var utan framtid. Som kvinna var hon oskolad för högre yrken men fick lära sig musik mest beroende av att hennes fader var musikalisk och lärde upp sin dotter så gott han förmådde. Nils Sjöberg hade sin främsta plikt som tjänsteman i krigskollegium och en önskan om att hans dotter skulle bli musikalisk.

Men båda föräldrarna dog tidigt och Josabeth fick förlita sig på sin äldre broders välvilja, han hade blivit byggmästaregesäll. Men då han bildade familj blev det dags för Josabeth att hitta sitt. Ett litet arv från familjen gjorde att hon kunde hyra in sig hos barndomsvännen Anna Sofia Appelbergs i en lägenhet på Pilgatan 28, nuvarande Folkungagatan. Det var hennes första egna lägenhet av tolv och det var där hon började måla det hon såg utifrån sitt fönster. Målningar som vi idag ser som ovärderliga för vår kunskap om hur 1800-talet såg ut i sin vardagshistoria, befriade från storslagna målningar av kungar och heroiska bataljer.

Digestionsbesvär på Sabbatsberg. Efter att ha rådfrågat sin doktor Lewin om svåra magbesvär ordinerade han henne till en brunnskur på Sabbatsberg, vars brunnsvatten sedan 1700-talet var känt som: Ett stärkande, lösande och lindrigt avförande medel.”. Med sina enkla akvareller lyckas hon bevara långt in i vår tid en trivsel i sjukhusmiljön med sina enkla och sanna akvarellbilder.

Josabeth blev aldrig gift eller fick några barn men hon omgav sig gärna med kavaljerer som besökte henne för att förgylla hennes tid. En av de mest intressanta och farligaste var tecknaren och tidningsmannen Ferdinand Tollin som sågs som ett stjärnskott, oavsett vilken bana han valt. Men han besatt en frimodighet i sina teckningar och skrifter, på gränsen till dumdristighet, som till slut fick honom att fly landet. Han kom i onåd hos bland annat den ryktbare procentaren J. J. von Schewen på Siggesta (som författaren Carl Johan Almqvist försökte förgifta med arsenik). Men timmarna tillsammans med Ferdinand i vindskupan fick Josabeth att drömma om ett annat liv. Under alla de besök hon tog emot fann sig jämnmodet i henne. Då han försvann ur hennes liv slöt hon sig inom sig själv. Kanske medveten om att hon varken skulle kunnat leva upp till ett liv med Tollin eller förmögen att välja det liv han levde. Bristen på pengar var ständigt närvarande, likaså ensamheten.

Josabeth sjönk in i det som gjorde henne lycklig, borta från dagens oro och tecknade allt från sitt fönster i minutiösa bilder. Hon hann med tolv lägenheter på Södermalm under sin levnad, och från varje lägenhet skapade hon en fotografisk bild av hur Södermalm såg ut under hennes levnad. Hon konstrade inte till något, det hon såg var tillräckligt nog.

I december 1882 blev hon allt sjukare, och efter alla år på tolv olika adresser på Södermalm, hamnade hon på Allmänna Försörjningsinrättningen på Kungsholmen den 8 december och den 29 december dog Josabeth Sjöberg i magcancer, då kallad magkräfta. Inga klockor ringde över hennes jordfästning, det hade hon själv bestämt. Hela hennes liv fanns på 1800-talets Södermalm men de sista 21 dagarna avslutades på Kungsholmen. Kanske hon valt det för kunna se alla kyrktorn på Södermalm teckna sig mot himlen de som följt henne under sitt liv.

Utsikt från S:t Paulsgatan 20. I en bild av det vardagliga går fastighetsägaren Lewin ”på huset” iklädd sin färggranna morgonrock medan mamsell Josabeth i sin röda klänning hämtar ett fång ved och fru Stål rensar fisk till katternas förtjusning. Allt utspelar sig i hörnet av S:t Paulsgatan och Bellmansgatan och är som ett äldre fotografi från livet i kvarteret.

Sällsynt inblick i 1800-talets Södermalm
Namn: Josabeth Fredrica Paulina Sjöberg.
Född: 30 juni 1812 i Katarina församling i Stockholm.
Död: 29 december 1882 på Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Fadern Nils Sjöberg, kanslist i Krigskollegium, och modern Johanna Fredrica, född Vibergsson. Storebror Nils född 1809.
Yrke: Försörjde sig som piano- och gitarrlärare. Målade naiva tavlor.
Eftermäle: Efter att naiv konst uppmärksammats i början av 1900-talet genom konstnärer som Hilding Linnqvist och Olle Olsson i Hagalund uppmärksammades Josabeth Sjöbergs akvareller. De gav oss en sällsynt inblick i Stockholms småborgerliga liv under 1800-talets mitt.